Aftonbladet – 7 januari 1859, sida 1

Tvärtom, min vän — jag vill befria dig från allt, som du finner för svårt, Ty i alla möjliga fall torde den gifta qvinnan såväl bland vildarne som i den civiliserade verlden, åtminstone den enklare, få bära sina barn och hafva omsorg för både brödet och vattnet. Nu brast Emilia i tårar — en hel flod. Detta lättade sinnets uppror. ; Åke, käre, käre, älskade man, jag tror att jag är mycket orimlig! Framför allt ombytlig -... Men i alla fall tycks det nu arta sig till något bättre. Tag ditt förnuft i rådslaget, eftersom hjertat — tvärtemot hvad jag förmodade — håller sig neutralt I Du har hundrade gånger orätt i detta, Åke! Och om jag finge visa dig allt hvad varmt det gömmer ... Ingenting godt förlorar på att gömmas, såframt det förnuftigt vårdas — tvärtom. Och hvad nu beträffar det varma och goda, som ditt hjerta möjligen gömmer för din make, Så vore kanske icke skäl att söka bevisa det i samma stund du gifvit honom Helt andra prof på dina känslor, Nå, hvarföre har jag så gjort? Den frågan måste du sjelf besvara.n Ja — och jag skall besvara den. Jag skulle vilja följa dig, om du så önskade, ända till Spetsbergen och lefva hela mitt lif bland isar och snö, ifall du riktigt älskade mig; men det är så oharmoniskt, så bittert, att ständigt känna de kyliga fläktarne af din evigt lumma känsla, som hvarken kan höja eller sänka sig. Akes känslor måtte dock nu hafva antingen höjt. sig eller sänkt sig, ty hans kind blef blek och en nervryckning störde jemnheten i hans anletsdrag. Emilia — är det rätt af en ung hustru