Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 1

ETT-KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN ?). ROMAN AR EMILIE CARLEN. Å KAPITLET. Säljaren ooh bolagsmarnen. Sedan ett par timmar tillbaka skulle man från någon vindsglugg på fiskläget ganska väl kunnat observera. en mindre båt, prydligt målad, som i nordlig. riktning kryssade, fram och åter, utan atf få så mycket Vind som kunnat rymma upp en näsduk, mycket mindre då ett segel. Det är ombord på denna båt som vi nu skola förflytta oss. I aktern sutto tvenne män. Den ene, vid toret, Var en man omkring sextio år, men ännu till fullo bibehållande kraften af mannaålderns raskhet. Hans korta kärnfulla gestalt, hans röda, väderbitna och kärfva ansigte, plöjdt af fåror, hvilka snarare vinningslystnadens beräkningar än några sorger tycktes hafva ingräft, visade sigi allt som ett fullkomligt motstycke till den unge, smärte reskamraten, hvars rosiga kinder, Jjuslockiga hår och glänsande grå ögon egde något ävinligt, åtminstone för de blickar, som icke voro vana att af ansigtet, denna själens prägel, se mer än en sida. 4 Kortligen: den ene af dessa herrar, köpmannen Moss, var en erkänd vän af allt slags oärlighet, som på hyggligt sätt kunde drifvas under en i öfrigt så kallad hederlig firma, Han affekterade ej heller att skryta med någon öfverdrifven ärlighet och heder. Han ick, så att säga, under öppen flagg och hade blott jett valspråk: Man ir sig sjelf närmast. Se ÅA, ;B. njis I och 2,