Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 1

kade betydelsefullt med ögonen — finner jag ett par finka, dugtiga och företagsamma karlar 1 mina efterträdare, så ser jag icke något hinder för att ej ett och annat särskilt intressentskap kan ega rum.n Utan tvifvel, herr Moss, skall ett sådant förslag — antaget att aftären går in i ömsesidigt intresse — smickra så väl mig som min tilltänkte kompanjon. Supponerar, herr Holt... fyll på toddyn: man har alltid klarare för sig hvad man vill säga, när det icke är läns i glaset... supponera att jag hört mig om efter ett och anrat, såsom både min rättighet och min pligt fordrade. Och, oss emellan sagdåt, så måtte det vara f-n till besynnerlig patron den bär herr Hjelm l Höjden af redlighet, heder och humanitet — så har jag låtit-mig berättas. Humanitet, humanitet — slidder sladder! Hvad tusan djeflar, tror herrn det lönar mödaån blifva sin egen på strandbacken, om man icke har mer geni än humanitet! Supponerar, herre, att geniet alltid är hufvud saken. Vist sagdt och tänkt, herr Moss! svarade Holt och småskrattade, Vi kunna klingaspå den saken. Men hvad: herr Åke Hjelms gedi beträffar, så har ;det redan visat sig attodet icke är af den art, som här -troligen menas. Just dit ville jag: komma..--Gädda du; gör ett! sträckande i fockskotet! Få vi oss icke en liten (körare? ; i Pytt, blås det! sade gamle Gädda, i det han flegmatiskt reste sig från toftanl, på hvilken ban: legat-utsträckt; och tog en klunkaf Sm ranson. Nå, vi kunna väl tåla oss en;halftimma ännu... Dot var just det jag ville säga, herr Holt, att Iljelm skötte sina trumf likt ett barn, som icke kan skilja figurerna. på kor