Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 1

vm rr mm Den andre, Wilhelm Holt, hade ännu ej hissat någon flagg, hur stort besvär än den gamla firmans nyfikne representant gjordesig för att få veta något om hans åsigter...... Petter: Gädda, gamle buss, hör hit du, ropade herr Moss till tredje och siste mannen ombord, bär har du en konjackare att uppfriska dig med! Tala sen ett ord apart med hafsfrun — du och hon ba väl icke haft förtrolighetsband ett halft århundrade er emelJan utan att du skulle kunna förmå henne att göra ett skjutande på båten för oss. En gammal fiskare i bohuslänska skärgårdskostymen blef nu synlig; och medan han tog sydvesten i ena handen och glaset i den andra, gaf han åt sin förman en nick, som tydligt utvisade att han icke öfver höfvän uppskattade dennes artighet, Supponerar att det skall smaka skönt? utlät sig herr Moss med ett nedlåtande småleende. Fråga katten om han tycker om fisk... Skål, patron, skål, unge herre! Petter Gädda är för gammal, nu att ha lycka.hos qvinfolken — har kurtserat dem nock i ungdomen — men han kan allt än ge ett råd, om det anbelangar någön att spörjan till Nå, hvad råd ger du då? Jo, ser patron, en kan ge sej både den och den på att en blir liggande här hela natten. och kafva utan att komma ur fläcken. Och när det inte är för någon sak som nöttar — han gjorde här en betydelsefull blinkning åt sin förman — ,så kan en gernva lägga till vid Raänkholmen., Det var ett ord så godt som två, du! Supponerar jag icke kunde hittat något bättre sjelf. Olle på Rankholmen står på rest hos sedan sista uppgörelsen, och så har han fen bra sid-kammäare vid stugan, som allt duger att sofva i för en natt, sedan käringen