Aftonbladet – 4 januari 1859, sida 3

ar j något medel till samhällsinrättningarnes lugna utveckling och förkofran. För att inom klokhetens och billighetens gränser inskränka ett dylikt alltför stort insteg, vare sig från i det ena-hållet eller från det andra, utan att likväl atvika från den härstädes häfdvunna grunden för valrättens utöfning, och utan att förnärma tidens begrepp om -personlig rätt, oberoende af förmögenhetseller beskattningsvilkor, har grosshandelsklassen ansett tjenligast och enklast, om — efter afskaffande af det hittills använda, men allmänt förkastade, medelbara valsättet och den likaledes hittills, med särskilt begrämsning inom yrkesklasser, föreskrifna census för valbarhet — åt valrättens innehafvare tillerkändes en inom vissa större afdelningar eller så kallade valföreningar,, med hänsyn till valbarheten, likväl icke derinom bunden, för alla lika rösträtt, i enlighet med de närmare bestämmelser, som blifvit af grosshandelsoch minuthandelsklasserna gemensamt antagna, och för hvilka magistraten i sitt utlåtande redogör. Genom berörde valsätt skulle ändamålet med den förändring riksdagsordningens 14 erhållit, nemligen att utvidga de politiska rättigheterna inom städerna, :utan väsentlig minskning deruti för dessa rättigheters äldre innehafvare, hvad hufvudstaden beträffar. säkrast vinnas. Betraktar man att valrätten här varit hållen strängt inom borgerskapets skråindelade klasser, hvilka det uteslutande tillkommit att dels af magistraten, dels inom sig, på sätt redan antydt är, genom elektorer och med valbarhetscensus, utse riksdagsmän till antäl af: magistratspersoner 3, grosshandlare 2, minuthandlare 1,, fabrikanter 1:och handtverkare 3, å och dermed jemför ofvanomförmälda af de båda handelsklasserna samt, med någoh förändring, jemväl af en underafdelning bland handtverkaärnes: hufvudklass antagna förslag tillframtidå valrätt; under afvägande härvid af det inflytande, som blifvit tillagdt: de: nya valmanskårerna mot : det, som förut tillkommit de gamla, så skall ett opartiskt omdöme uti förslaget finna hvarje på rätt och billighet grundadt anspråk iakttaget; äfvensom en närmare granskning af detta förslag skall ådagalägga, att särskilt fastighetsegarnes nya valmanskår, relatift till öfriga valafdelningar, är långt ifrån sämst lottad, vare sig med hänsyn till antalet personer, eller beloppet af deras skattebidrag; hvaremot genom tillsatsen i handelsklassernas valförening af för dessa klasser nyå tlementer, med jemnlik-rösträtt, deras äldre inflytande sammans lagdt minskas och isynnerhet förringas för grosshandlarne, hvilka hittills allena egt välja, två riksdagsmän inom sig sjelfve och med tolf femtiondedelar deltaga i valet af tre magistratspersoner, men nu skulle få sin talan underordhåd ett tre till fyra gånger större antal, af. öfrige samma valförening tillagde medborgares: : Ö Dessa sist anförda förhållahden oaktadt, qvarstår hos grosshandelsklassen den Öfvertygelse, att för närvarande ingen ny valordniåg för hufvudstaden kan uppgöras, hvarigenom samtelige väljande bättre och med en jemlikare rätt, än genom det här åberopade förslaget, blefve tillförsäkradt behörigt rum inom riksförsamlingen. Emellertid har ett af Kongl. Majt:t nyligen afkunnadt utslag, förande:ordnandet af riksdagsmannavalen i en annan stad, framkallat tvifvel om nådigt bifall till andra nya ordningar för städernas val, än dem, som utgå ifrån beskattningsgrund; och enär hvarken magistratens eller handelsklassernas ofvanberörda förslag eger sådan grund; har grosshåndelsklassen, af denna anledning, numera beredd på att ej vinna framgång för sin första mening, ansett med stöd af 145 2 mom. riksdagsordningen, som förmår att ändring uti öfligt valsätt kan ega rum, då antingen någon stads valberättigade invånare, eller och en eller flera klasser bland dem om sådan ändring öfverehskomma och konungen, efter vederbörandes hörande, finner skäl densamma fastställa, sig kunna och böra öfverenskomma om, och vid detta tillfälle afgifva, ett anvat förslag, på grunder, som Kongl. Maj:t visat sig i nåder gilla. Detta alternativa förslag till val af Stockholms riksdagsmän är följande: 1. Staden indelas, så nära möjligt församlingsvis, i fem distrikter eller valkretsar, med ett någorlunda lika antal valberättigade personer i hvarje krets. 2. Desse utse, genom samfäld omröstning, två riksdagsmän för valkretsen bland de valberättigade inom eller: utom densamma. 3. Valberättigad eger rösta, i mån af de afgifter till allmänna fattigvården för magistratstjenst, eller för rörelse, eller för fastighet, som för det nästförutgångna året blifvit honom påförde, sålunda, attför hvarje hel riksdaler, till och med fyratio riksdaler för magistrawsledamot och näringsidkare, och tjugo riksdaler, allt riksmynt, för fastighetsegare, i påförd allmän fattigvårdsafgift, räknas en röst. 4. En röst tillkommer äfven den, hvars afgifter uppgå till mindre än en riksdaler. Å-andrasidan tillkommer ingen magistratsledamot och näringsidkare mera än fyratio röstef, och ingen fastighetsegare mera än tjugo röstef, huru stora den enes eller andres afgifter än må vara. 5. Magistraten tölbandahåller före valet stämplade valsedelblanketter, på hvilkas ena: sida äro tryckta le siffror, som utmärka den väljandes röstantal, Andra röstsedlar få ej begagnas. —; 6. Ingea eger valrätt i mer än en egenskap, eller i mer 54: en valkrets, så att den valman, som är våde nagistratsledamot och fastighetsegare, eller både närägsidkare och egarec af fastighet; röstar endast zter den för tjensten eller näringen belöpande afsiften, och den, som besitter flera fastigheter, eller atöfvar flera yrken inom olika delar af staden, uppöres endast i vallängden för det distrikt, der han ir för sin person mantalsskrifven; dock må afgiferna för alla de fastigheter den väljande å stadens nråde eger; eller alla de yrken han utöfvar, derest -ådant äskas och före vallängds uppgörande anmäes, sammanräknas, till grund för hans rösträtt. 7. Å vallängd må endast den upptagas, som har oehörigen erlagt samtliga å honom belöpande, till Setalning förfallna utskylder. Öfriga valordningen tillhörande punkter godkännas if grosshandlarnes klass, mutatis mutandis, sådana le af: magistraten blifvit uppställda. AE 7 krone Rösträttens inskränkning : för de högre skattdrasande, såsom i idet ofvanstående är föreslaget, afser xtt förhindra desses eljest alltför stora inflytande på valen; samt att bibehålla detta verksammast öfverhufvud hos medelklassen bland valmännen. Jemkning af rösträtt för samma ändamål genom en gralerad skala, på sätt flerstädes blifvit antaget, har mot sig nog mycken principlöshet och godtycklighet, för att kunna väl försvaras, alldenstund ett enda öres högre skattebelopp kan tillskynda den enevälande dubbel-rfösträtt cmot!den andre, och öfvergånsen från. den ena:graden till den andra lika gerna åter bestämma sig vid. det ena siffertalet som vid det andra; hvadan här föreslaågna beräkningssätt, som dessutom står mera på grundvalen af lag och häfdvunnet bruk, synes ega påtagligt företräde. Genom upphörandet af tillökning i rösträtt vid detlåga jafgiftsbeloppet af fyratio riksdaler: för magistratsledamot: och näringsidkare, och tjugo riksdaler ör fastighetsegare, afskäres visserligen i väsentlig mån Ide högre beskattades — bland hvilka grössrandelsklassens medlemmar står främst — inflytelse; nen man har, som redan är antydt, velat lägga öfvervigten hvarkeni: det högst skattdragande fåtaets, eller den läg:t skattdragande mängdens hand, och sökt ernå detta mål,.så nära möjligt, i hvilket ifseende bör anföras, att minsta faststälda afgiften ir för en burskapsegande grosshandlare 18 rdr 75 jre rymt, minutHKandlare 12 rdr 50 öre rmt; handtverkare 6 rdr 25 öre rmt, och att den föreslagna metoden, tillämpad, skulle, enligt de af-magistraten itgiföa tryckta förteckningar på valberättigade, hvad borgare och näringsidkare angår, slå så ut, attsamt