Aftonbladet – 4 januari 1859, sida 2

Men kan sådant vara möjligt — kan du vilja att vi bosätta oss här? Nej, icke här! Nå, det var då för väl. Det är så tomt på detta fiskläge — så trivialt sällskaps Det hade varit mer än outhärdligt. Bästa . Emilia, du yttrar underliga tankar! Jag trodde att vid afslutandet af ett äktenskap sällskapskretsen minst kom i beräkning. Ja, ifall hustrun har höpp om att blifva sin mans sällskap. Du kan våra viss omp, svarade Åke med vigt på meningen, att, då jag finner dig värd min fulla aktning, du alltid skall utgöra mitt bästa sällskap. Men ifall du tycker ensligheten här vara för stor, fruktar jag att du ännu mer ogillar hvad jag härnäst har att säga dig. Tala, tala! utbrast Emilia. Jo, vet du, jag örnar på denna ort sammanträffa med en person, som är sinnad att med mig ingå bolag. Han eger ett litet disponibelt kapital, lika stort med mitt; och i den händelse att en viss handelslägenhet, belägen: vid en större stränd här i närheten, blir, såsom jag fått löfte på, ledig i höst, så är mitt .be-slut — notabene om jag finner mig vid såväl säljarens som bolagsmannens idter — att bosätta mig i skärgården. ; Bli skärgårdshandlande! utbrast Emilia med -hopknuäppta händer. Bo för evigt i en vattenöcken, höra höststormarne liksom rifva ner hela stranden, höra sjöfoglarne skrika efter lik och bli ibjälskrämd af förlista besättningar — allt medan hafvet går skyhögt! Det kan icke gå stort skyhögare än din fantasi, kära barnlo Nå, är det underligt om den går skyhögt vid tanken på allt detta? Den staden, der du hade: din: handel, låg. endast fem mil från pappas egendom. Nu är jag skild mer än tjugo mil från hemmet, och .du hade, bort — detta måste jag säga, Åke — du hade på förhand bort underrätta. mig om dina planer. HR inträdde några minuters tystnad ijsamtalet,