Nog! Nu skyndar jag in till honom och!litar på ögonblickets råd. Fortsättning härnäst!.. J7F :: 7 23 3 KAPITLET. IS Förklaringar. 3 ) 3 Mot aftonen hade solstrålarne trängt sig ut ur molnen och jagat dessa på flykten. De lekte nu öfver vattnet, hvilket, de pPurpurfärgat, och förgylde segel efter segel, som omärkbart gled fram under stiltjen. Åke Hjelm stod qvar vid fönstret, försänkt i djup beundran. Han var en man, som både begrep och älskade en sådan tafla, och han satte den långt öfver den med ljus och lampor bländande salongen. Inga bekymmer hvarken nu eller framdeles förmådde beröfva honom den tröstrika-känsla, hvilken hos hvar god menniska uppstår vid betraktandet af en stor naturscen. Mästaren, som frambragt detta verk, låter känna sin närvaro, äfven om betraktaren icke kan redogöra för den fridfulla sinnesstämning, som så mildt smyger sig öfver honom, å 7 Då Emilia steg in, gick Åke emot nenne, och ett vackert småleende hvilade på hans läppar. Detta var ett godt ögonblick, som gaf goda råd. i Den unga frun räckte sin man handen och sade enkelt, icke undfallande, men ej heller med någon skymt af kufvadt högmod: Tror du på min fasta vilja att icke mer framkalla något sådant uppträde som det vi hade i eftermiddags ? Det gör jag fullkomligt, i hvad viljan beträffar, ty du eger en viljekraft och är tillräckligt. god att vilja det rätta, men du har en fiende i din häftighet. ,Sök att kufva den eljest skall du finna det svårt, om icke omöjligt, att vinna det första som hvarje förnuftig varelse behöfver: välde öfver sig sjelf. Rmilia rodnade och bleknade och rodnade igens Hon var redan färdig att utbri