och, om han så önskade, ibland till och med titta in i boden. Fruntimmer och affärer — nej, kära barnl Hvad säger mamma om det der? Jag skulle icke begripit, om han värdigats tala med mig; Men jag ville vara ännu tåligare och sade derföre (detta var bestämdt en klok idå af mig): Hvad behöfva väl vi, som äro friska menniskorna, att bada här i skärgården? Men om det ny ändtligen så skall vara, hvad behöfdes då att en båt lastades med proviant och möbler — ty du siger ju att den båt, som väntar oss vid Hakefjorden, innehar både möbler och proviant ? Så är det, lilla du! Jag har mina uträkningar med det der Dem du ej kan nämna för din hustru? Jag skall säga det, Emilia, så snart jag finner tiden vara inne. ö Mamma, sådant är frestande för en qvinnas tålamod — och jag vill icke påstå att tålamodet är något hufvyddrag i min karakter. Jag ser tydligt att han blir en af dessa äkta män, hvilka anse qvinnans bestämmelse bestå uti att vara ett slags nolla, som först får betydelse, då den ställes bredvid sitt nummer, hvilket alltid blir — han. Min själ revolterade hörvid. Om jag: bloit begrepe en sak, den nemligen huru menniskor, som hafva lättretliga känslor och tankar, kunna beherrska båda delarne! Han kan beherrska sig han. När vi kommo fram till stranden, låg den stora däcksbåten och väntade oss. Min man begärde genast de bref skepparen medfört. Då han öppnade det första, såg jag honom skifta färg, hvarefter han helt lugnt stoppade det.i fickan och sade i sin vanliga ton: Nu skall jag först följa dig upp på det lilla värdshuset och rekommendera digi värdinnans hägn. Vinden faller ej till förrän i dagningen, och du behöfver hvila dig. Vi inträdde i det så kallade yärdshuset. Men så fort han ställt allt i ordning för mig, gjorde han sig färdig att gå.