Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 3

ång, mörka, nu nedrifna sjöbodar jag undo så mången timma drömt mina bar: omsdrömmar, får jag kanhända tala någ: gång, då jag kommer till stånd mec en sedan flera år tillbaka närda tanken att utgifva en ny upplaga af dem bland mina arbeten, som utgått ur bokhandeln och till hvilka jag eger förlagsrätten, När detta sker, ärnar jag till hvart och ett bifoga en eller annan tafla ur författarinnans eget lif.... Men då jag hitintills icke egt håg eller kraft dertill, ha de fått hvila och få ännu hvila — ty nu vänder sig hela min återvaknande verksamhet kring Köpmansluset vid Bottnafjorden . src se ss Kanhända var det förmätet atttro det de små enskilta detaljer, som utgöra ämnet för detta förord, kunde ega något intresse för mina gamla och nya läsare. Men det har ibland kommit till mig en hviskning från den yttre verlden, och denna hviskning har gifvit mig den öfvertygelsen, eller åtminstone hoppet, att jag icke ännu betraktas som död. Måtte det då lyckas mig, sedan jag åter börjat arbeta, att icke arbeta fruktlöst! Måtte denna skildring skänka icke biott några flyktiga stunders förströelse åt de lyckliga, utan framför allt några stunders uppmuntran åt dem, som, trötta af dagens tunga och bråk, söka en annan vederqvickelse än blott förströelsens! tockholm den 27 December I Imilic Carleu. ———— — )IL arr