Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 2

saluten — att lemna den så, kan ej anses annat än afundsvärdt. Men hvad som icke är afundsvärdt, det är deras öde, hvilka tvingas att dö, medan de känna sig ännu ega qvar några krafter att offra åt denna samma otacksamma verld, som en gång lät berömmets ström brusa friskt för att sedanlåta den utsina, då opinionens förtorkande hetta strök öfver den, Och likväl — om en human billighet, i stället för ett förkrossande maktspråk, suttit till doms vid denna opinions bildande, skulle den måbända hafva funnit att hemligheten af den öfverklagade förändringen bör sökas icke hos den, som skrifver, utan hos den, som läser. Och denna hemlighet ligger i tidens förändrade anda, dess oupphörliga stegringar, vexlingar och framskridande, Detta hemma hos oss. Låt oss nu kasta en blick öfver de kolossala rykten, hvilkas lof återklingade hit från den briljanta sfer, der man lofsjöng Parisermysteriernas och Musketörernas verldsbekante författare. Tusentals raketer bullrade och gnistrade omkring hvarje arbete, som utlemnades. Men en dag tystnade fyrverkeriet och dess i otaliga färger brutna skimmer bleknade allt mer och mer: solarneföllo till jorden — och jorden Säg ej mer sina solar. Den förre af dessa författare måtte baft underliga känslor, då han, en folkets man,j genom despotismen Jlands