Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 2

och betrakta huru det gestaltat sig derute i den litterära verlden sedan den tiden jag var med och såg huru der gick fill. Ack, att några år kunna intaga så rika skördar! De hafva gått hem den ene efter den andre af dessa stora andar, som iliustrerat vår samtid. Men deras verk stå qvar, sublima minnesvårdar som de upprest, icke blott åt sitt land och sig eltva, utan dem de qvarlemnat för att tjena sina efterföljare till glänsande fyrbåkar, varnande för de blindskär, hvilka ligga emellan unga förhoppningar och häfdad ära. Men är det inom Sverge allena som skördemannen gått fram öfver litteraturens fält? Ah nej, nu, såsom förr, visar han icke anseende till land eller person. Äfven derute hafva de:blifvit inbergade dessa skalder, kritici och romanförfattare, hvilka ständigt tillsände oss de friska bladen från sina nya lagerkransar. Hvad hafva vi fått igen för allt detta? Utan tvifvel förhoppningar men dessa kunna lika väl felslå som rättfärdiga big. sr arna blick utåt var hvarken uppmuntrande eller tröstrik, så mycket mindro som det mörkaste återstod att se. Att lemna den stora scenen, medar änau framgångens och ärans segerpalmer vifta sitt farväl och verldens hyllning hissar sin förgängliga flagg för att dermed gifva signal till den sista äre