Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 2

Förläggare . ... Se der åter ett ord att hvila vid! Förläggare — recensenter, tidningar .... Hvilken fullständig omstörtning hade ej alltsammans genomgått! Mina förläggare hade alla nedlagt sin rörelse. Mina recensenter, de offentliga, liksom de enskilta, hade utträdt en del urtidningsredaktionerna, en del ur lifvet. Och tidningarne sjelfva hade en del bytt om färg, en del om namn, en del bytt om chefer och en del försvunnit, äfven de, från de lefvandes antal... Nej, på hela denna förbistring ville det ej taga ända. Allt var främmande — och det gamla, som fanns qvar, har väl sjelf blifvit nytt. Jag stod just och besinnade mig på att det klokaste jag kunde företaga vore att tillsluta fönstret och afstå från .den nyväckta ideen, då Aftonbladet, Som med någon undran varseblef mig, innan jag hunnit lägga på fönsterbaken, fann för godt att öfvertyga mig det jag ännu icke vore alldeles glömd af allmänheten. Detta förvissade. mig, mer än något föregående, om de litterära företeelsernas föränderlighet..-. Aftonbladet, som år 1852, under sin dåvarande nye chef, med fruktande oro trodde sig varsns någon brist På högre moralitöt i m romaner, Visade är 1853 samma hur hjertlighet, bvarmed det vid mitt första uppträdande 1838 mötte mig, då min förste recensent, kapten Lindeberg, gjorde mig bekant för den läsande verlden. js