Aftonbladet – 31 december 1858, sida 2

fyrhjulig. -vagn.: . Enannan : räckte mig.en trälanterha, medan en tredje stälde sig iredet framför. vagnen obh-tvenne :skuffade på -bakifrån3 sålunda for jag ini det kolinörka schaktet. Ljuset från mir länterna kastade i förbifarten en svag skymt uppå de: svarta väggärne på hvardera sidan. Jag hörde intet annat ljud! än. hjulens gnisslande på trädskenornå och gruffolkets steg, som satte vagnen irörelse. Vägen: var:sturidom ganska låg och trång... Oftast såg jag mig tvungen att krypa iböp på vagneny: att böja ned hufvudet och att sammandraga armar och ben, för att ej stöta mot hvalfvet och. väggarne. En stund senare hörde jag vatten sorla. Detvar vatten, som strömmade i bäckar från snöfälten nedför branterna öfver våra hufvuden och här och der banade sig väg genom. remnor in i bergets sköte. Nu drogs vagnen framåt med en något saktare fart och :jäg kände att vägen gick uppföre. Vi foro genom en jernport och jag hörde ett dån, som liknade aflägsna kanonskott. Hela berget tycktes darra och bäfva, och en qväfvandekrutrök hämimade andedrägten. Man sprängde i ett annat schakt, raen krutröken hade genom bergets ådror banat sig väg till oss. Vagnen rullade nu åter hastigare framåt, luften blef allt mera qväfvande och vistelsen i dettrånga schaktet högst obehaglig. : Slippa vi då icke snart ur denna djefvulshåla ? frågade jag arbetaren, som drog vagpen. Åb nej, herre, nog räcker det allt ännu en halftimmal blef det lugna svaret. Huru länge hafva vi då redan varit bär inne? Också en halftimmap, upplyste mannen; vid jernporten var det just balfva vägen. Hvilken trefl:g utsigt, att ännu nödgas tillbringa en halftimma i-denna belägenhet! Jag hade nästan lust: att; påstå, att färden. uppför de branta klippornä var behagligare. Plötsligt hörde jag rakt öfver mitt hufsud några afmätta slag, de derför hvarje gång :efterföljdes af ett. doft buller, som sedan småvingom dog bort i fjerran. Hvad är det der nu igen? frågade jag. Blott en lavin, herre; som från Kreuzkogl faller! ned på snöfältet, den. angår oss icke. Vagnen rullade främåt utan: uppehåll, och jag varseblef slutligen en ljuspunkt på afetånd. Den lyste lik en stjerna, Vi styrde vår kosa