Aftonbladet – 31 december 1858, sida 1

eh Fr NE at rk tyckte att den höjde sig nära nog lodrätt upp för branten. Jag kan icke neka, att saker såg högst farlig ut, och tanken, att inon några minuter, stående på ett smalt bräde hissas några tusen fot upp i höjden, gjorde mig ängslig. Nu gick jag några steg åt sidan och betraktade rullbanan ännu en gång. Jag märkte nu, hvad jag från framsidan icke kunnat varseblifvå, att stockarnes läge, hvarpå banan hvilade, ickevar fullkomligt lodrätt, utan att stockarne höjde sig under olika; än skarpare, än trubbigare lutningsvinklar. Väl kunde jag på så långt afstånd ej nogare mäta vidden af dessa lutningsvinklar; men ialla fall hade jag efter denna iakttagelse blifvit vida lugnare, Af ropet: Vagnen kommer!: stördes. jag i mina betraktelser, och jag skyndade, för att få se vagnen ankomma, till uppfartsplatsen. Jag kastade en blick uppåt höjden och sedan. på klockan. En liten mörk punkt blef synlig uppå banan på bergets topp. Den liknade en sten, som rullar nedför branten. Punkten gled med en ofantlig hastighet fram på sin bana och syntes mig än större, än mindre, alltefter banans större eller mindre lutning. Hastigheten tilltog alltmer och mer. Slutligen kunde jag urskilja en liten, med malmstuffer lästad vagn; de jernbeslagna hjulen glänste likt tvenne stjernor i solskenet. Hastigheten tilltog ju närmare vagnen nalkades slätten, snart såg jag den med pilens snabbhet fara genom uften, nu hörde jag hjulens skramlande på baans skenor, ännu några sekunder, och vagnen tög förbi mig och stannade först ett långt tycke på andra sidan om uppfarteplatsen. Vagnen hade tillryggalegt 2000 fot på tio ninuter; Jag kan icke neka, att jag kände mig nå: sot besynnerlig till mods. Det var ej någon jänsla af rädsla, som öfverkom mig, men jag attades af en ovilkorlig svindel dåjag besinade, att jag med samma orimliga: hastighet kulle höjas i luften och af en osynlig hand, ir dalens djupa, skogprydda sköte, plötsligt örflyttas till Alpernas isglänsande regioner. Nå, herre, vagnen skall snart åter fara ppåt, sade en af arbetarne, som höll på att flasta. malmen, och afbröt mig sålunda i mina etraktelser, Jag kastade n ny blick på vagnen. Den!