Aftonbladet – 31 december 1858, sida 1

och kan från vagnen störta ned i bråddjupet Vägen har nemligen en lodrät höjd af 216 fot och rullbanan löper ofta :så lodrätt längs efter klippväggen, att. den, som vid resan: början: lagt sig raklång ned på-vagnen, unde: färden icke : sällan kommer att stå i lodrät ställning. på sina fötter: Han bör då stöda sig mot brädet vid vagnens nedra ända!för att ej-slinta: ned från densamma. Härtill fordras nu, såsom man lätt inser, ett hufvud, som icke besväras. af svindel. — Denna sistnämda fara kan således icke undvikas, och den, som icke tappert söker att öfvervinna densamma, får sanolikt äfven ptikta. med lifvet. Hvälfvande sådana tankar i mitt-hufvud, begaf jag mig sen vacker, solklar Augustimorgon till uppfartsplatsen. Denna ligger halfannan timmas väg från Wildbad Gastein; jag hade således tid att nogsamt öfverväga mitt förehafvande. Vägen ledde mig genom en solbelyst, stilla högdal. Vattenfallens dånande buller hade tystnat, ett högtidslugn låg utbredt öfver de grönskande ängarne, genom hvilka den lilla silfverklara Ache-floden lång: samt slingrade sig framåt. Endast Rathhausberget, som höjde sig i fonden, blickade allvarligt ned på mig med sina snöhvita toppar. Till venster varseblef jag Ankogl,, höjande sig långt öfver de mörka granit: och qvartsväggarne, och utöfver Rathhausbergets skul: dror tittade Scharecks isgråa hjessa. ned i dalen. Snart -såg jag hammarverkstäderna och den lilla hvitmålade kyrkan med sin runda kupol framför mig, Förvaltaren. skref på ett pappersblad: Innehafvaren häraf: önskar begagna sig af maskinen., Och en half timma senare stod jag vid uppfarten. Vagnen befann sig i detta: ögonblick uppe på höjden för att belastas med malmstufter, hvilka. skulle forslas ned till masugnarne, och nere stodo några arbetare med en annan vagn för att emottaga malmen. En stump af samma tross, som begagnasför upphissandet af den förut beskrlfna vagnen, låg på marken. Jag besåg repet; väl var det smalt, men:så bårdt och väl hopsnodi af. starka hamptrådar, att det syntes mig bestå af jern. Min farhåga, att det skulle brista, försvann småningom helt och hållet. Rullbanan drog sig i rät linie uppåt bergets topp. Jag Kunde från början till slut; följa der med ögonen och MT NEG q : k T