Men nej! Det försmå de. They want to ga ahead (de vilja gå vidare). Jag försäkrar er, min herre, det förefaller en riktigt underligt när man dagligdags ser sådant och huru den ena vågen slår öfver den andra och huru de alla finna det vackrast derute i den främ sta bränningen. Det land vi bebo är dem. redan för gammalt. Det ser nästan ut som de fruktade :tt någonstädes bli sittande på efterkälken. De vilja städse sitta på främsta sätet; gå i spetsen, det vilja de. Nothing but the West will satisfy them! Ingenting annat än vestern, den yttersta vestern kan ställa dem tillfreds. Men nu skulle jag vilja fråga er: Hvar är då vestern?? Ja, min bästa vän, svarade jag min gamle britiske filosof, hvar vestern är, denna fråga har jag gjort mig flera gånger sedan min afresa från kusten vid Atlantiska hafvet, och om jag ej ens här hos er i Dyersville finner frågan besvarad, så skall jag väl nödgas återvända till östern utan att ha funnit .vestern. I staden Harrisburg i Pennsylvanien sade man om någon, som flyttat till Pittsburg, att han begifvit sig till vestern, och man anser hela den del af Pennsylvanien, som ligger på andra sidan Alleghanybergen, som ett mycket vestligt land. Deremot sade man i Illinois, att Ohio redan blifvit en i högsta grad östlig stat. Och nu är det ej ens här i Iowa möjligt att qvarhålla folket, emedan de söka vestern! På vår återresa till Dubuque, hvarunder vi togo en annan ej mindre angenäm väg öfver berg och dal, genom prairie och skog, blef jag ej litet förvånad att möta flera fyrspänniga diligenser, och att vid detta tillfälle erfara, att sådana diligenser (stagecoaches) relan gå från den ena ändan af Iowa till den ndra, från Dubuque till Council Bluffs vid Missouri, ett afstånd af närmare 60 svenska mil. En vän i Newyork hade visserligen sagt mig, att jag skulle kunna fara från Mississippi till Missouri med en sådan lägenhet. Men då hade en annan amerikanare sagt mig att min vän väl något förgylde upp saken. Här på ort och ställe försäkrades mig likväl, att begge floderna äfven under denna sreddgrad redan äro sammanbundna genom oafbrutna kedjor af nybyggen. Endast i den norra och nordvestra delen af denna stora stat (utgörande omkring 2700 svenska qvaIratmil) är detta ännu ej fallet. I medeltal! funnos bär 1856 omkring etthundra invånare på dvadratmilen. Detta är temligen mycket för ett territorium, som man ännu för nio år sedån i kongressen och till och med i ett ofäcielt dokument kallade en ofruktbar öken. utan att i östern någon röst hördes som upplyste om misstaget. Det var vid det tillfälle då fråga var om att bestämma den unga statens vestra gränser. Förslaget i kongressen lydde, att man skulle låta dem sträcka sig ända till en skiljolinie, som borde upplragas från norr till söder midt igenom der afruktbara öknen mellan Missouri och Mississippi?. Men de vid den unga statens floler boende nybyggarne kände denna öken för väl, att de hade, lust att låta dess andr; hälft gå sig ur händerna, och de gåfvo sig j förr än Missouri bestämdes till den vestra gränsen för deras stat. Åse