Aftonbladet – 30 december 1858, sida 3

torn: kom, antog. han en allvarsam uppsyn, och menade -att den sjuka skulle hålla sig vid sängen och på det noggrannaste vårdas såsomven farligt sjuk, för hvilken intet annat räddningsmedel gifves än kärleksfull omtanka och skötsel. Men: han fann hennes krafter så utomordentligt uttömda -och så starka symptomer af. något organiskt fel, att han sjelf bade ringa hopp om en lycklig utgång. Han gjorde sig noga underrättad om hennes lefnadssätt, och hela hemligheten kom i dagen. Hon höll -på att dö, bokstafligen af öfveranstängning. Han sade hennes man det öppet och strängt. Percy lemnådealdrig hennes säng. Natt och dag vårdade han henre som ett sjukt barn. Men bans ömhet kom för sent. Alla hans tårar kunde ej återkalla det lif, som hans blindhet och hårdhet hade bidragit att förstöra. Icke heller kunde den numera framkalla kär!eken ur det unga hjertat, som hade legat likt ett :slumrande barn, hvilket skulle ha med ett kärleksleende gäldat kärleken hos den som ickt det i tid. Alltför sent! För.sent! Lycka, ärlek och lif borta; och den hand, som kunde ha qvarhållit dem, nu fåfängt bedjande utsträckt! När Percy lemnade denna dödsbädd, såg han ut som en grånad, vissnad, hopkrumpen gubbe, som om icke dagar och månader, utan åratal förrunnit sedan hans unga makas död. Efter den stunden såg ingen honom le och ingen :såg honom mera lyfta sitt öga upp mot en annans. Han höll det riktadt mot jorden eller vände sig bort likt en man som begått ett brott. Så framsläpade han ett lif, som icke behöfde af någon annan inbemta hemligheten af torturens qval; Äfven hans moder fälde några tårar -när det lilla barret dog en månad derefter.