Aftonbladet – 30 december 1858, sida 2

Jag skall göra mitt bästa, sade hon. Men för den veckan som gått, då jag inte visste hur du ville ha det och inte kunde taga mått och steg derefter, — hon vände mot honom ett så täckt och bedjande ansigte, att han sade: Den här gången skall jag ge dig det, men kom väl ihåg, bara den Där älgen — icke RR under vanliga omständigheter,, läggande tonvigt på vanliga,. Kom ihåg hvad jag sagt, Annie; du vet att jag aldrig talar utan att mena hvad jag säger. — Hur mycket var det som fattades ? Annie uppgaf summan, som var temligen betydlig i jemförelse med hela veckpenningen. Jag har haft många extra utgifter. Se här har du penningarne, sade Percy, räknande dem långsamt åt henne. Nu vill jag inte mer höra talas om den saken. Du vet hvad du har att göra, och du måste göra det. Annie funderade länge och ifrigt hela den dagen. Hvar skulle hon göra indragningar? Percy hade naturligtvis rätt: mannen har alltid rätt: i en flickaktig hustrus ögon, när de icke varit gifta ett år. Han hade rätt och måste naturligtvis åtlydas, men på hvad sätt? Hon skulle sluta upp med socker och föregifva en hastigt påkommen afsmak för bakverk, upphöra att dricka öl och vin — hvarat non dock sedan lång tid njutit ganska litet — och småningom vänja sig vid svältkur. Men, som sagdt, hennes indragningar kunde icke oli annat än små personliga uppoffringar, och on insåg att något Mera måste göras. Slutigen fick hon en ljus ingifvelse: hon skulle cke mera låta göra någonting utomhus. Dälanefter behöll man således tvätten hemma, ch den unga frun strök och stärkte och stod utad, och arbetade sig upp till gränsen af ysteriska anfall och svimningar — allt i full öfvertygelse att detta lefnadssätt var just det