Aftonbladet – 30 december 1858, sida 2

— endast blekare och magrare, men oändligt mycket ljufligare, sade han blott, då han tryckte hennes hand och kysste henne på pannan: Jag tycker knappt att det är fjorton dagar sedan du var här, Annie, men mamma säger att det är så Annie glömde hur kalla orden voro för den obeskrifliga och ovanliga mildhet, hvarmed han yttrade dem. Men det var icke Percys natur att vara mild, hvarken i tal eller sätt, så att efter ett par dagar hade han återfallit i sin gamla tystnad och likgiltighet. Annie återtog sina hushållspligter, och inom en vecka gick allting på gamla viset. Den gamla sköterskan lemnade också huset tidigare än aftaladt var, emedan man någonannorstädes hade missräknat sig på datum. Således blef Annie ensam om att vårda sin skatt och hade ingen att anförtro den åt. Hon hade ingen barnpiga, och ingendera af de begge pigorna hade handlag med barn. Det förvånade henne att detta enda lilla kräk borttog så mycken tid och att hon fick så liten tid öfrig att vårda de husbållsangelägenheter, som förut ålegat henne att sköta. Men den stränga domen måste efterkommas, ehuru litet hon än egde krafter dertills När man åter lemnat i hennes händer de förskräckliga hushållsböckerna och räknat åt henne den eländiga veckopenningen, hade hon tillika fått en sträng uppmaning att vara dubbelt hushållsam nu, då nya utgifter förestode, och att komma ihåg att hon spa rade åt sitt barn på samma gång som åt sin man. Dermed var cirkelgången af Annies pligter fulländad. Till hennes fordna öfvertygelse om pligtens kraf kom nu moderskärlekens glöd, så att aldrig en önskan att undandraga sig den tunga bördan vaknade i hennes själ. Men det blef dock omöjligt att få så mycken tid ledig som förr, och hon var ej stark