Aftonbladet – 30 december 1858, sida 2

henne genom sin förkofran och sitt välbefinnande. Hon hade alltid varit vacker, men nu var hon skön, så skön, att den gamla sköterskan sade att hon inte tyckte om glansen i hennes unga frus ögon, hvarpå hon förvillade sig uti ett halft dussin händelser i samma väg som hon hade upplefvat och hvaråt pigorna icke kunde låta bli att gråta, hvarvid den gamla qvinnan åter blef tillfreds och gick upp i smårummen, suckande och skakande på hufvudet. S Fru Clarke blef otålig öfver Annies sjukdom. Hon saknade henne i hushållet; hon fann att pigorna hvarken voro så ordentliga eller så omtärksamma som Ann, såsom hon harmset kallade hehne, emedan hon ansåg Annie vara för mycket smeksamt och tillgjordt; och hon kunde ej fördraga att någon annan behöfde mera omvårdnad än hon sjelf. Hon var så länge van att vara främsta föremålet för all uppmärksamhet och vid klemandet med hennes svaghet, att hon icke ville uppoffra något af sin förmenta rätt till öfvervägande sympati och omvårdnad. Fru Clarkes svaghet och mångahanda krämpor voro hennes varulager, hvarmed hon gjorde affärer i verlden. Det var på grund af den bon fordrade aktning och uppmärksamhet. liksom en del folk på grund af sin rikedom och en vacker qvinna på grund af sitt ut seende. Hon predikade oupphörligt för Annie om nyttan af att stiga tidigt upp från sjukbädden och om den ofantliga skadan af att gifva vika för svagheten, så att Annie gick upp för tidigt och började stöka i huset, då andra fruar ännu skulle ha legat insvepta i proderade morgonrockar på sina sängkammarkåsöser. Percy märkte ingenting. : När Anpie, fjor:on dagar efter att det nya lifvet hade vaknat huset, kom till middågsbordet alldeles lik sig