Aftonbladet – 30 december 1858, sida 2

rätta för en bra matmoder och att hon icke gjorde annat än hvad hon borde. Ingen mer än pigorna visste hur mycket -hon arbetade. Om gamla fru Clarke visste det, så behöll hon det för sig sjelf och tyckte att det skulle så vara. Percy hvarken såg eller frågade någonsin efter hvad hans hustru gjorde, vare sig inomhus eller utomhus. Ingen man kunde hålla de äktenskapliga tömmarne lösare än han, utom i afseende på penningar, och om hans hustru bade varit så sintad kunde hon ha. njutit så mycken frihet hon behagat. Detta bans sätt att icke blanda sig i hennes affärer var något som Annie alltid hade tyckt om hos honom och som hon nu satte ännu högre värde på i stoltheten öfver sitt hemliga hushålls-hjeltemod. Under de första två veckorna var hon således innerligt lycklig här hon fann att inkomster och utgifter hade gått jemt ihop — lycklig öfver att hon kunnat förskaffa rariteter emellanåt åt sin kinkiga svärmoder samt medelst sitt eget arbete bibehålla allt på gamla foten åt sin man och vinna hans bifall. Men detta kunde ej räcka länge, I sinom tid kom Annies befrielse från hushållet iform af en liten vacker gosse, som i hennes ögon var en engel, kommen till hennes glädje. Detta var den lyckligaste tiden i Annies lif. Hon hade aldrig förr erfarit verklig känsla, aldrig verklig kärlek. Hon hade fruktat och skytt sin fader, aktat och lydt sin man, men hennes barn! — hvilket gyllene ord af hopp och kärlek! Hvilken skatt af den gudomhgaste glädje vid detta lilla nyvaknade lifs beröring och varma mjuka läppar! För dessa välsignade dagar skulle hon gerna lefvat år i sorg och smärtor, och hon kände att hon skulle kunna trotsa hvad sorg som helst, då hon hade vid sitt bjerta detta dyrbara väsende, som skulle belöna henne med sin kärlek och uppmuntra