Aftonbladet – 30 december 1858, sida 1

kära lilla mössan föllo tårar sakta i skuggan af. lockarne och fläckade linongen, som hon höll i handen. Fru Clarke var svår att ha att göra med i ett hus. Hon ville hafva allting gjordt på andras tider, och var alltid vid annat lynne än andra menniskor; att gifva efter föll henne aldrig in. Annies stilla tålighet retade henne öfver höfvan, Gud:signe flickan! plägade hon fara ut i sin häftighet. Har hon då inte blod i ådrorna, efter hon aldrig -kan bli ond eller höja rösten en smula. Men -hur. strängt bon än klandrade och hur oförbehållsamt hon än fördömde, så var dock icke hennes afsigt att vara hård. Hon var blott rå och vid:elakt lynne. Andra dagen hon var i husettalade hon med sin son om;hans hushållsutgifter, trågade huru mycket han gaf i veckan, hvad han beräknade för hvar person och hvad ha äflade för den kommande dagen, som, enligt somliga personers föreställning, nödvändigt skulle blifva en ond tid. Percy, öfver hvilken hon utöfvade ett stort, fastän honom omedvetet inflytande, gjorde oförbehållsamt reda för förhållandena och slutade, till hennes uppbyggelse, med att säga hur mycket hvar person kostade. Så mycket!... Nå, min gosse, det må jag säga att du är en frikostig man! Intet har din hustru då något att klaga öfver. När din salig far lefde, fick jag inte hälften så mycket.n Är det mycket. mamma? Jag trodde att det var ganska måttligt, och jag tänker att vi icke kunna slå oss ut med mindre Om icke -precist med mindre, så tycker jag att det åtminstone kan räcka till för mig ocksån, sade gumman snäft. . Percy teg och gjorde bara ettlitet frågande hm! Jag hoppas att du icke ämnar gifva något till för.min skull. Det är illa nog att bli ruinerad och nödsakad att alls komma hem till dig; gammalt folk har det bäst, när de