Aftonbladet – 30 december 1858, sida 1

och sjelf deltog i alla göromål. :Hon var en af den sorten. som plägar låsa in:allting och anser för den ytterligaste vårdslöshet af en matmoder att lemna pigan nyckeln till teskrinet eller låta henne gå ensam i skafteriet. Hon inpräglade oupphörligt hos Percy sin öfvertygelse att det tillgick slösaktigt och vårdslöst i huset, hvarvid hon såsom bevis; på misshushällning och begär att lysa utpekade de små bordsläckerheter, som den unga bustrun hade förskaffat genom den mest ratfinerade sparsamhet för egen räkning. Men som Percy visste, att hvad han gaf till hushållet var ganska måttligt, så hade han icke lust att i handling visa sin öfverensstämmelse med modrens tänkesätt. Dock blef han naturligtvis icke heller mera liberal i penningväg derigenom att modren ofta ;återkom till detta ämne. En dag kom Percy ,hem en halftimma senare än vanligt — han, som var så spunktlig; Han var blekare. än Annie någonsin sett honom och synbart upprörd; han var ännu tystare än vanligt under det han åt, svarade blott enstafvigt på hvad Annie sade till honom, eller icke alls, om det ej var en direkt fråga. När de om aftonen ;suto tillsammans i förmaket, tittade han plötsligt upp från en broschyr om spanmålstullarne och sade: Annie, min mor har förlorat allt hvad hon egde. Detitjenar icke till någonting att förklara huru detta tillgått; dessutom skulle du icke förstå sådana affärer. Det är nog att säga dig, att hon kommer hit i morgon och skall förblifva hos oss. Laga att hon får bästa rummet, och jag hoppas att jag inte behöfver säga dig hvad uppmärksamhet, pligt och ömhet ålägga dig mot henne.n Det sved i Annies hjerta. Hon kände att den stilla lyckan i hennes hem nu var förbi; men hade för hög tanka om hustruns lydnadspligt för att göra någon invändning. Hon bara lutade sig ned öfver sitt arbete och sade: Som du vill, Percy, på sitt vanliga lugna sätt. Det sades ingenting mera, och ingen visste att medan hon satt och sydde på den