Aftonbladet – 30 december 1858, sida 1

Litet sparadt, mycket förloradt. (Or Öharles Dickens Household Words.) Folk runkade på hufvudet åt det förestående äktenskapet. Fästmannen varför gammal och allvarsam (somliga sade sträng; andra vresig) och hon var för ung och oerfaren att känna sig sjelf. Det var :synd att fadern lät det ske, sade de; ,men han var då en sådan oförtänksam, lättsinnig och oduglig menniska, att han hvarken var ledare eller fader åt henne eller. brydde sig. om hvad som blefve af henne. Några af vännerna sågo derföre saken ur en annan synpunkt. De tyckte att hvad som helst vore godt nog, blott det befriade henne från ett otrefigt hem och förskaffade henne det skydd och det anseende i verlden, som hon svårligen kunde erhålla genom fadern, med hans färgade hår och uppstoppade kläder, med hans vana att vara ute hela dagarne och uppe hela nätterna, med hans tvetydiga sällskaper. De; som förordade äktenskapet, vunno segern, och tillrustningarne fortgingo. Den vackra Annie Farre öfverlemnade sig åt sina lugna drömmar om frid och ett hem, flucde upp planen för sitt hushåll, som skulle lifva .så utomordentligt välbestäldt och fullindadt, målade den belåtenhet hon skulle finna i det äktenskapliga lifvets ordning och regelbundenhet samt var resignerad och nöjd. . Percy. Clarke var visserligen allvarsam och til och med frånstötand.: mot dem,som han ej stod i någon särskilt förbindelse till, men han hade varit en öm son motsin gamla, föga äls värda moder, och detta var ju en borgen Annie. Och sedan var ban-så stilla och åd let mot Annie, I ren så blyg och hvars nerver hade försvagade genom hennes fers bullersamma lit och befailande sätt, och som skulle ha rentaf dukatunder för den passionerade, omättliga kärlek, som romanförfattare: och ungdom älska. Annie öfverlade förståndigt angående