ledande artikel i någon tidning eller om underrättelserna. från utlandet; -parlamentskomiteerna gjorde han inga anmärkningar öfver, diskussionerna. i underhuset läste han alldeles opartiskt, och generalerna, som förde befäl i utlandet, klandrade ban icke. AÄndock föll det ingen in att tro honom vara enfaldig, utari tvärtom ansågo hans vänner honom vara en djuptänkt man, som skulle kunna säga mycket godt öfver hvad ämne som helst, om han :bara ville det. Hans uppförande mot sin hustru var af ett stycke med hans förhållande i öfrigt. Han var aldrig bård i orden mot henne, visade henne aldrig elakt lynne, men också aldrig ömhet och smeksamhet, icke ens under den första smekveckan, som de hade tillbragt vid en badort i Devonshire, och då han hade le-: gat sommardagen i ända. på stranden med hatten öfver ögonen och armarne i kors öfver bröstet, under det Annie. sutit bredvid honom med något handarbete och alla förbigående tänkt att han låg sänkt i de ljufvaste drömmar och den utomordentligåste lycksalighet. Hvilken lycklig man, som har den der lilla söta menniskan med den runda hatten till hustru, och hvad han måtte vara kär ji henne! hade man sagt. Då efter denna korta skugga af en smekmånad han var hemkommen och hade börjat sitt vanliga arbete på kontoret som om ingenting händt, skulle ingen ikunnat tro anvat än att han varit gift i åratal. Men Annie hade. aldrig varit van vid ömhet eller smekningar, så att hon icke saknade dem i det äkta ståndet, utan hon var så möjd och lycklig som hon väntat att blifva, Hon hade sitt hushåll att sköta och sina pigot att inviga i dess hemligheter, sina veckoräkningar att uppgöra och sina funderingar timtals om hvart den treskillingen hade tagit: vägen som fattades; hon hade sin söm att bestyra om, sina kragar att brodera, sina näsdukar att fålla och sin mans skjortknappar och halfstrumpor att hålla uppsigt öfver, så att hon framlefde dagen ilugn, aldrig sysslolös och aldrig för mycket upptagen. Hennes