Aftonbladet – 30 december 1858, sida 1

— REN a hr AST sitt giftermål, och fann att: det hela icke var så dumt, fastän hon icke var mera än tjugo år, men han trettioåtta, och fastän bennes rika bruna bår svallade tjockt, glänsande och lefnadslustigt omkring hennes unga ansigte, då deremot hans få och gråsprängda strån lågo omkring ett insjunket och bleknadt anlete. Hon visste nog att hon! ej var kär i honom såsom man är det i romaner, men hon hyste aktning för honom. Han var stillsam, ordentlig och syntes icke hafva några fordringar. Framför allt, ban förlossade henne från hennes närvarande ställning. Eburu olycklig hon fann sig i sitt nästan vanhederliga fädernehem, kunde hon ej komma ifrån det utan en sådan särdeles orsak som ett giftermål; och en ung flicka, som lider i hemmet, hittar på månget godt skäl, hvarföre hennes fästman just är den man hon skulle taga, om hon hade trihet att välja. Vigseln försiggick, och åtta dagar derefter införde ban henne i sin bostad i Bloomsbury: Då börjades hennes rätta lif. Percy var yngre delegare i en advokatsfirma, -hade en vacker inkomst och en aktad ställning. Ingenting passade så väl att säga om honom, som ordet aktningsvärd; tyiallting var han alltigenom aktningsvärd. Dertill var han medelmåttig, hvilket förstås inunder när man talar om aktningsvärdhet bland Englands medelklass. Han hade medelmåttigt förstånd, medelmåttig sambhällsställning, var af. medelstorlek, såg icke illa ut, men var å andra sidan långt ifrån vacker; hade precist så stora ;komster som män i hans väg pläga hafva är de anses väl bergade; hade inga slösaka vanor, icke smak för någonting ovanligt, mindre någon släng af excentricitet — han. t ord, en typ af en alldaglig enf medelklassen — af ingen älskad, f ingen hatad, men af alla aktad. Lifvets: vanliga pligter uppfyllde han regelbundet och tan att visa något intresse för dem. Hvarje öndag då det var vackert väder gick han i yrkan. Han var alltid tystlåten; man hörde honom sällan uttala någon mening ens omen