Aftonbladet – 29 december 1858, sida 2

kunde springa; men Sigrid var ett svagt barn, och under sina bemödanden att hinna fram, snafvade hon öfver en sten och föll framför hästarne. Jag störtade fram, men i detsamma hörde jag ett skrik, och vagnen rullade öfver den arma lilla varelsen. Qvinnan. utstötte en ed, och jag upplyftade barnet, som var sanslöst. Hvad var det? frågade en qvinnoröst ifrån vagnen, och ett ungt fruntimmer lutade sig fran. Jag igeirkände fröken Eva W—. Åsynet af Eva, namnet Sigrid, flickans ålder, barnhuset, — allt återförde ögonblickligen minnet af. samtalet; som jag åhört i parken på Åkersfors för sju år sedan. Gifvande vika för all den harm mitt bjerta kände vid hågkomsten deraf och vid åsynen af den lilla misshandlåde varelsen, som säkert var samma barn, Eva dömt till en moralisk död, svarade jag. Ni-har kört öfver Sigrid ! Namnet Sigrid kom den fordna fröken Eva, nu dencrika friherrinnan T—, att blekna; men utan att förlora fattningen, tog hon upp några sedlar och räckte dem åt qvinnan; som stor bredvid mig. : Förmodligen är det ert barn; tag detta till läkarevård. Tackar allra ödmjukast, nådig friherrinna, sade käringen, hvars ögon lyste af snikenhet och belåtenhet. Lilla Sigrid är icke den der qvinnans dotter, utan ett barnhusbarn,: födt för sju år: sedan den 1-Maj, inföll jag: Körn, befallde friherrinnan, och vagnen rullade bort, för att föra henne tillsnågon lysande badort. Jag bar lilla Sigrid till kolarens stuga inuti skogen. Här förband jag skadan, som icke var farlig, ehuru smärtsam. Jag sade qvinnan att om hon skötte. flickan med omsorg och noggrannhet, så skulle jag betala henne derför. Jag : besökte dagligen min lilla skyddsling, Kvars tåliga och milda sinnelag djupt rörde mig. Sjelf skaffade jag henne mjölk och bröd samt en sådan: föda. att hon-skulle: kunna repa sig snart; ty jag hade beslutit att taga henne ifrån dessa menniskor, i hvars vård-hon varit alltsedan hon blef uttagen ifrån: barnhuset, och hvilka behandlat henne så iila som möjligt. Jag vänktade blott på hennes fullkomliga tillfrisknande försatt resa -mih väg och föra henne med mig. Dagen före: min afresa: gick jag till min lilla skyddsling för att uppgöra saken med den