Aftonbladet – 29 december 1858, sida 2

Hvarföre det? Joj si de tänka sälja mig, har Greta sagt., Barnet såg sig förskräckt omkring. Nn först betraktade jag dess ansigte närmare och förvånades öfver de regelbundna dragen och den vackra. ovala ansigtsformen. Det föreföll mig som om jag sett det der ansigtet förr — men hvar, det kunde jag icke taga rätt på. Hvad heta dina föräldrar? frågade jag. Flickan såg på mig med en undrande min och isvarade : Jag har inga föräldrar. Äro de döda? Åhnej, jag har aldrig haft några, för jag lär vara tagen ifrån ett stort, stort hus, dit gummor bära sådana barn som ingen vill ha. En smärtsam känsla gick igenom mitt bröst och jag sade helt sorgset: Du är således ett barnhusbarn? Ja, och derföre slå demig, för jag har ingen, ingen som bryr sig om mig, och nu hade sagt, att de skola sälja mig till den der. svartaj karlen, som har en hel hop fula djur. Hvad heter du? Sigrid, och fylde sju år den 1 Maj. Här afbrötos vi af en gäll röst som ropade Sigrid! — Barnet: darrade och smög sig bakom mig. Hvar kan den djefla ungen hålla hus, sade rösten, och, en groflemmad qvinna kom fram ifrån skogen. : Lilla Sigrid är här,, svarade jag; hon har visat mig vägen. ; ; Ja, sådant har den satbytingen tid med; men vänta du, jag skall klå dig, och dermed rusade qvinnan fram för att fatta i barnet. Jag gick emellan, och medelst några riksdaler åt den uppretade qvinnan och några allvarliga ord om att jag skulle klaga hos prosten, ifall hon slog barnet, lyckades jag lugna hennes oreda och få hennestilla. Just som ;hon med en grinande min lofvade att icke straffa flickan för det hon varit så länge borta, finge vi höra ljudet af en resvagn, som kom rullande ut åt vägen. Skynoda dig och öppna grinden ditt kräk, det. ärf den främmande friherrinnan, sade qvinnan åt den lilla, som sprang allt hvad hon förmådde för att hinna före hästarne till grinden. Kusken i: sin förnämhet ansåg sig icke behöfva sakta farten, utan lät det gå frisstundan i tanka att den der lilla trasiga ungen nog ;