Aftonbladet – 29 december 1858, sida 2

RS ——— LL LL på landet; se här namnet och nummern på flickan. Hvad vill du jag skall göra dermed? Å kors, göm papperet; det kan ju hända i en framtid att fröken vill göra något för den lilla arma varelsen.n aJag göra något för henne — omöjligt; jag skulle -ju derigenom gifva anledning. till hviskningar, och på min heder fölle då en ohjelplig skugga. : Å. kors, fröken behöfde ju icke synas; jag kunde få uppdrag att se om den lilla och bislå henne.n Du, min amma! Tror du verkligen att man, ifall du hade med barnet att göra, ej skulle gissa till alltsammans. Nej, Dadda, flickan är död för oss, och det bästa är att förstöra ända till namnet och nummern. Jag hörde att hon ref sönder ett papper. Jag hörde äfven amman göra några föreställningar och söka väcka hennes medlidande med den lilla; men då började Eva storgråta och anklaga amman för att vilja störta: henne i vanära och olycka; — anklagelser, dem amman icke uthärdade, utan lofvade att aldrig mera tala. om barnet. Efter denna försäkran aflägsnade de sig. Jag gick fram till den : mossbänk, hvaruppå de setat, för att samla mina tankar och lugna mina upprörda känslor, ty det. gick. bokstafligen omkring med mig. Det första som träffade; mina ögon var några pappersbitar, inkastade i en buske. Jag samlade ihop dem och läste: Flickebarnet Sigrid, född den 1 Maj 18— af okända föräldrar; inköpt på barnhuset den:20 Juni under n:o 112,. Utan att rätt veta hvarföre, stoppade jag bitarne i min västficka. Sju år derefter uppehöll jag mig öfver sommaren i Norra Upland. Jag brukade om aftnarne promenera utefter en å, som. gick genom denna delen af landskapet. På dessa mina promenader hade jag ofta blifvit Varst en liten sjuårig flicka, som. satt vid åkanten och betraktade några änder, hvilka simmade der. Barnet var slarfvigt: och fattigt klädt, blekt och med ett utmärgladt utseende... Er afton satt den lilla med:-hufvudet. lutadt.-i sina små händer och gret. Jag tilltalade benne med den frågan: Hvarföre-gråter du ? Hon lyfte upp hufvudet och svarade: Jag är så hungrig, men jag törs icke gå RN