Aftonbladet – 29 december 1858, sida 2

När hon slutat denna afdelning, skulle hon i den nästa uppträda tillika med en ung konstberidare, Äfven nu utmärkte hon sig genom att sätta en menniska i den dödligaste ångest öfver huru det skulle gå med hennes lemmar och lif. Man klappade händerna, man ropade bravo, man var förtjust, och nu skulle Sigrid sluta sitt uppträdande med att stå på sin kamrats ena axel, under det denne stod med en fot på länden af tvenne hästar, hvilka sprungo i full karrier. Äfven detta :utfördes till publikens belåtenhet. Hon stod nemligen upprält på hans axel med armarne i kors öfver bröstet; men hon stod der endast några sekunder, ty den ena hästen snafvade med ena foten, såatt den lefvandefotställningen rubbades och Sigrid tillika med: sin kamrat störtade ned: Han kastades på jordgolfvet; men den unga flickan, som haft den högsta platsen, slungades mot barrieren, just der jag och friberrinnan sutto. Publiken uppgaf.ett ångestskri, och de öfriga kostridarne störtade in för att upplyfta den arma flickan. Hon var död, hon hade: krossat hufvudet. Med en känsla af den djupaste och bittraste harm vände jag mig till friherrinnan och hviskade: vErt barn är ändtligen dödt; se der bära de ut Sigrids lik; är ni nu nöjd och lugn; ty med: henne :begrafves er vanära,, Friherrinnan stirrade på mig, bleknade och reste sig upp för att gå ut, men vacklade och föll afsvimmad tillbaka på sin -plats: Hvilket ömt och deltagande hjerta hon har,, sade man rundt omkring henne, då man bar ut den afdånade. Jag tänkte: Föraktliga qvinna, som har appoffrat ditt barn för ditt högmod! Hade du gt en ädel stolthet, då hade den kanske skydlat dig från fall; nu har den endast v-rit ditt oskyldiga barns: bödel, under det du sjelf gick ned upprätt hufvud igenom lifvet. Denna historia utgör blott en af de tusende som kunna förtäljas om dessa arma varelser, wilka göras till offer för sina föräldrars: fel. Månne det ej vore tid att det allmänna delx tagandet fästades litet. mera på dessa olyckliga barn, hvilkas lif är en fortsatt kedja af grymma lidanden allt ifrån: det de födas till en verld; som redan i vaggan inviger dem -åt föraktet och en existens så usel och så bitter, att man skulle gråta blod, om man närmare betraktade deras öde!