Aftonbladet – 29 december 1858, sida 2

laid ditla blUuL Illasatid NE ARR IT SER UIN TU TIT AR lraga opposionspliten och se sjelfständig at. — Ettiverksamt medel — jemte begagnandet af postremissvexlar — att för närvarande och ntill dess posten kan komma att fortskaffas med diligenser förekomma poströfveriförsök ir att i stället för bondvagnar och läderväskor införa postvagnar med fasta jernlådor, svåra att genombryta, sade vi för ett par dagar sedan med anledning af regeringens skrifvelse till generalpoststyrelsen angående medlen att förekomma poströfverier. Posttidningen är ense med. oss om att stor vigt ligger på vagnarne, men tror icke att i dem finnes en absolut garanti, än mindre att de försvara sig sjelfva. Nej, visserligen, men nog gifva goda vagnar ett väsentligt stöd åt en ensam. postiljon. Ty postiljonen förblir dock alltid: i en ytterst ofördelaktig ställning emot angriparen så länge han sitter på en öppen kärra och far en mörk väg, kantad med diken eller småskog som dölja den lurande brottslingen. Får han deremot en vagn, som består af en jernkista, framtill försedd med säte, så kan han, tryggad mot alla försök att under farten i smyg frånröfva honom hans dyrbara fraktgods, hafva öfver sig till betäckningen stark sufflett. Denna kur skyddar honom mot påkslängar och kulor från rygg och sidor; röfvaren måste anfalla framifrån, sådana öfverrumplingar som de hittills sporda blifva omöjliga, och postiljonen råder med sina pistoler öfver stridsfältet. -Dertill fordras dock äfven att han är, som regeringen och Posttidningen fordra det, en duktig karl, öfvad att begagna vapen. — Äro postiljonerna icke utvaldt folk, så ligger äfven detta poststyrelsen till last, som antager dem, ger dem instruktioner, har tillsyn öfver dem och eger makt att göra inkomsterna mera lockande, i fal detta vore nödvändigt. Det invändes i Pösttidningen mot vårt förmenande om starka vagnars motståndskraft, att äfven det tjockaste jern kan söndersågas med en liten fil. Det är sannt, men detta filande icke blott på ett, utan på flera ställen å en vagn af tjock jernplåt, tager lång tid, och poströfverierna blifva hastigt upptäckta, antingen derigenom att de anmälas på närmast bebodda ställe af postiljon och postförare, eller derigenom att man vid nästa hästombyte anar oråd, då posten uteblifver öfver vanliga tiden, och ger sig ut att taga reda på orsaken. Under tiden kunna rånarne hafva hunnit köra undan med hästar och vagn, men med en så beskaffad vagn, som vi afsett, kommer man icke lätt fram och ej långt in i djupa skogar eller mörka röfvarkulor, och spår blifva synliga, som vägleda den vid poströfverier särdeles vakna kronobetjeningen. Under tiden sitta röfrarne och. fila och fila med Posttidningens lilla fil tills de blifva ertappade eller nödgas taga till flykten. När en tunn plåt å dörren afhåller tjufvar från inbrottsförsök å handelskontor och allmänna verks kassalokaler; när vid inbrottsstölder : på andra ställen det befunnits att till och med en icke jernbeslagehs dörrs söndersågande upptagit timmar, så skulle det säkert fördra en ganska rundlig tid för att öppna en bastant jernvagn, särdeles som brottslingarne icke gerna kunna innehafva instrumenter af bästa beskaffenhet. — Sådana vagnar blefve naturligtvis tyngre än de hittills brukliga, men brefven gå ju för det mesta med?snällposten, som icke medförer tidningar och således ej är så öfverdrifvet tung. Posttidningen lägger mycken vigt på grindarnes borttagande. Hvar och en skall utan tvifvel både för postens skull och för egen beqvämlighet. vid-resor gerna se att deras antal förminskas: Posttidningen har nyligen mycket väl ådagalagt nödvändigheten deraf. Soyons amis, Cinna! — och låtom oss fortfarande emellanåt uppfriska generalpoststyrelsens minne så väl i afseende på postiljoner, vagnar och grindar, som på andra omständigheter, hvilka kunna inverka på posternas trygghet. Blott ännu ett ord till styrelsen! Vi erinra oss att ha seit i rummet innanför postkassan ett såkalladt penningskåp. Midt i en af de tätast befolkade, lifligast trafikerade, bäst bevakade delar af staden har således styrelsen icke ansett generalpostkontorets dagkassa vara i säkerhet, ens inom galler, utan att kassan förvaras i en kassakista; men från samma kassalokal har styrelsen år ut och år in lugnt åsett huru hundratusentals riksdaler, Ja halfva millioner, gått ut i bara läderväskor. Han hade nog rätt den officiöse insändaren, som häromdagen i Posttidningen på det mest aktningsfulla sätt förklarade att det behöfves utom verket stående krafter till att åvägabringa reformer derinom;. Valordningsirågan. . Man läser i Mariestads Weckoblad för den 24 dennes: posts RSSSF ERE TITANS fas FORRRERTSE. I. ESS