Aftonbladet – 29 december 1858, sida 1

EN MAS SOM PINNER SIG I SITT ÖDE, PAUL. I en af våra sydligare landsortsstäder bodde för några år sedan en ogift borgare; herr X.; som genom sparsamhet; arbete och lycka ansågs hafva samlat en ganska betydlig förmögenhet. Emedan han var välvillig och godmodig, förvärfvade han sig många vänner: Lyckan gjorde honom småningom ötvermodig, och vänner skämde bort honom genom smicker. Han började eftersträfva väldet i staden och han förvärfvade det genom betydliga uppoffringar, som visserligen beredde det samhälle, hvartill han hörde, stor nytta, men också utsådde frön till afundsjuka. Han ansåg sig böra representera, gjorde storbjudningar, och ortens honoratiores blefvo hans gyn nare, i samma mån de blefvo hans gäster, hvilket var för dem vida angenämare och äfven billigare än att bo på stadens obeqväma, men dyra Hötel för resande. Herr X fick allt flera vänner, som alla försäkrade sig vilja gå i döden för hohom; men då han vände ryggen till, gisslade de hans fåfänga obarmhertigtz r S Ändtligen gjorde X. åtskilliga högst betydliga förluster. Ett fartyg, som han egde och som fördes af en hans nära anhöriga, gick förloradt, och för en af sina vänner, som gjorde cession, fick han betala en ganska betydlig borgen. För att rädda dennes heder nödgades han afsäga sig sin andel i massan. hvarigenom de öfriga fordringsegarne kundt erhålla ett hederligt ackord. X: råkade dock sjelf härigenom i törlägenhet. Men med godt mod vände han sig nu till sina vänner, som han flera gånger biträdt då de varit i förläenhet: Han meddelade dem öppenhhjertigt. att han behöfde deras hjelp, och var fullt öfs vertygad att bland dem skulle uppstå en stor täflan i hjelpsamhet. Men till hans stora häpnad hade ingen af dem för ögonblicket några penningar inne,