uppriktig tillgifvenhet för denne son. Er förust smärtade mig, er återkomst har glädt mig. Hoppet lemnar sist menniskans hjerta. eb jag lifvas i denna stund af det jag erfor id er första åsyn. Säg! Viljen I blifva kons trogne tjenare ? Eder och hans!svarade begge, liksom mad en mun. Godt! sade Karl Gustaf. På ert hierta lägger jag att varna honom för eröfringslestnadens lockande retelser. Sverge inom sina fjell och böljor kan bli stort genom sina sö-ners kraft och den obesmittade anda af fro och redlighet, som bo bland dess folk. Pet är skapadt att försvara, ej att utvidga sig, och njuta lycka och ära inom sina egnå lamdamären. Då verlden rosar mina bragder eh man med smickrets tunga skall tolka för 50onom hans faders hjeltemod, säg honom stt Karl Gustaf var stor, men att lyckan batar öfvermåttet af mensklig storhet! Bed horem läsa sina företrädares historia och blifya — visty O, ers majestät, denna lärdom är för Fög för oss att gifva; det tillhör er att bringa anom den. Vid er sida skall han ... Håll! sade konungen. Jag har sager att min tid och hans framtid icke skola fUjas åt. Hos enrsjäl, sådan som min. år ingen sjuk inbillning sina griller. Jag bäaner som en verklighet hvad jag säger. att mitt timglas droppar på de utlupna korven, Jag skall lefva ut, och sluta, densamma fag varit, men hans framtid skall bära fruktes af mina varningar. Lofven att uppfylla ert smndrag Allt för denna heliga pligtb sade Miksal, Ja allt! tillade Georg. Nåväl, sade konungen, det tillhör då mig att insätta er på de platser der edra ster kunna göra er värdiga detta kall. r dig, sade han, vändande sig till Mikaels e8a