Aftonbladet – 27 december 1858, sida 3

Nytt faktiskt skäl för upphörande med latinska språkets läsning vid elementarläroverken. Den, som med uppmärksamhet följt debatterna öfver de Cramerska teserna i den pedagogiska föreningen, kan icke bafva undgått att finna, buruledes, efter den ypperliga och fullständiga utredning af frågan, som vankats uti hrr Cederschiölds, Siljeströms m. fl:s anföranden, skälen å motsidan för latinets bibehållande såsom allmänt humanistiskt bildande medel blifvit allt mer och mer matta. Man borde väl kunna göra sig förhoppning att denna snart 30-åriga strid, derunder latinet alltmer och mer fått maka åt sig, ändtligen skulle slutas. Men huruvida så skall ske; i verkligheten — äfven om regeringen meddelar ytterligare reglementariska inskränkningar — beror, efter insändarens förmening, helt och hållet derpå, om elementarläroverken frigöras från latinet och detta språks studium förflyttas uteslutande till universiteterna. Så länge icke detta radikala steg tages fullt ut, underhålles en fortfarande, fastän för mängdens ögon dold, strid emellan lärarne vid samma läroverk, alstrande de mest förderfliga verkningar, som icke behöfva vidare beskrifvas för att förstås. Likväl är det för ingen del sannolikt, att äfven nyssnämde skäl, i sammanhang med alla öfriga under debatterna utvecklade, skulle anses tillfyllestgörande att uppväga flertalet af pedagogers sega motståndskrafter, så länge dessa män, som. sjelfva bildat sig till lärare med latinska språkets studium såsom egentlig basis, ännu icke anse sig vederlagda i det hufvudargument, som man finner att några få å hela kårens vägnar framhålla — äfven under medgifvande att språket medtager mycken tid och att dess genius eller byggnad icke ingår eller kan tillgodogöras vid inlärande af de moderna eller lefvande språken. vårt egna svenska inberäknadt. De säga nemlingen: Sjelfva svårigheterna i språkets egenheter äro ett bepröfvadt medel att väcka oci skärpa ungdomens tankeförmåga och skarpsinniyhet. Hvartill lägges: Intet annat lefvande språks . grammatika skulle med lika fördel : unga å-en kunna användas till förståndets utveckling. Härå har väl vankats qvicka satiriska repartier, utpekande orimligheten i att med flit uppsöka svårigheter; men vi frukta att der stora allmänheten, deribland mången ännv torde berömma sig af genomgångna mödor. anseende en viss ansträngning i unga åren högst fördelaktig för de generationer son fterföljt, skall tveka att högljudt och enstämmigt understödja de nya reformatorerna. mtilldess man kunnat praktiskt ådagaläggs möjligheten att i något annat språks grammatika få ett lämpligt vederlag. Nåväl! Detta vederlag är nu funnet. Och hvem skulle ha trott det? I vårt eget lika sköna som kära svenska språk. Dess grammatika, hittills högst illa och ytligt behandlad, har man ej trott innebära stoff till något :egelmässigt intellektuelt konstverk, men efter hvad ins. haft tillfälle, eburu flyktigt erara, är ett sådant omdgöme helt och håller rörhastadt. Nu till sjelfva faktum. En äldre lektor vid bärvarande läroverk har utan annan impuls än en sådan inre, som hans allmänhet vidsträckta språkforskningar åstad kommit, vid nyligen slutade läsetermins bör jan med rektors tillåtelse anställt ett experiment om man icke i svenska språket skulle kunna ordna etymologi, formlära, syntax och tillika analys af ordens härkomst på ett sätt, att fjerde klassens gossar — ombkrinz 40 till antalet — skulle på en gång kunna bibringas rationel språkkunskap och derjemte lifvas till eftertanka eller hvad man i allmänhet: kallar förståndsodling. Detta försök — han kallar det. så sjelf — syhes ins. hafva fullkomligt lyckats. Detta omdöme grundar ins. bufvudsakligen på tvenne omständigheter, den ena, att som läraren icke begagnat någon bok, annorlunda än bibliska historien till uppläsning af en kort strot i sender, lät han gossarne sjelfva, utan all föregående utanlexa, använda get förnuft att förklara och forska uti ett språk, som de redan till ordens betydelse kände. Man skulle kunna säga att de sjelfva — unler lärarens ledning och alla gemensamt — inder terminen utarbetat en ny svensk språkära. Härmed anser vins. det vara konstateadt att. barnens tankeförmåga varit försatt i ull verksamhet. Men. den andra omständigheten synes af) stan ännu högre värde, emedan den i sigl. nnefattar. metodens användbarhet i våra folkkolor. Den består deri att gossarne befun-l: 108 till den grad lifvade, angelägna att en hvar örst bidraga till problemets lösning och rent f förtjusta af sina samfälda framsteg, att nåsot slikt bekänner ins. sig aldrig hafva förnärkt uti någon skola, hvad ämne man än örehaft. Att denna början till system, för ippfattning af språket, syntes hafva under sålana vilkor slagit djupa rötter, det slutar ins. (Insändt.)