Aftonbladet – 27 december 1858, sida 1

sig, och mottog ringen, hvarpå han lemnade rummet. aLouise ! sade Johan Kasimir då han befann sig ensam med sin drottning. På Sverges jord eller i Karl Gustafs härar må dessa unga män hädanefter söka sin lycka, och åt er återvinha en vän och åt mig och Polen en af dessa hjeltar, på hvilka vi, tyvärr, hafva allt för stort brist. Johan Kasin ir,, sade drottningen med en blick full af förundran och godhet, hvarifrån denna tanke? Från ert ädelmod. Det har stridt mot ert hat och er ovilja och besegrat dem. Ni har gjort mer än jag väntat, jag vill göra mer än ni väntar, jag vill besegra den svaghet, som hindrat mig skilja dessa unga män från min sida, och derigenom uppfylla en af edra lifligaste önskningar. Min dyra gemål,, sade Louise, mni har ögonblick af beundransvärd styrka, storhet, ädelmod och alla kungliga dygder. Skulle mannen i dessa stycken ställa sig tillbaka för qvinnan? Nej, Louise! Ni känner mitt hjerta och höjden af det offer det bringar er. Vi äro hvarandra qvitt! Se der en tillfredsställelse, som uppväger mången annan.n 4 (Slutet följer.)