Aftonbladet – 27 december 1858, sida 1

jag icke fördolt, men lömskhet och låghet älskar jag ännu mindre.n Ni vill erkänna giltigheten af de skäl som tala för Mikaels urskuldande? Emedan jag måste erkänna dem, och ... Fortfar, min dyra, ädla gemål! Emedan ni skall göra det. Ni vet om jag någonsin stöter apparencerna.n Beundransvärda qvinna! Hur högt står ni icke i detta ögonblick för min själ! Czarneckis drakoniska stränghet är känd, men allmänna rösten skall böja sig efter den milda stämman af er urskuldande godhet. Och utan att denna gång begära sin gemåls löfte, ringde han och lät tillsäga Mikael att inställa sig. Drottningens ansigte mulnade vid denna snabba åtgärd, men alltid mäktig sig sjelf, lemnade hon intet utbrott åt sitt missnöje, utom i antagandet af denna afmätta hållning, som förisade luftkretsen af hennes närvaro. Böj ditt knä inför drottningen och prisa hennes ädelmod, som erkänner giltigheten af ditt urskuldande! sade konungen till Mikael, då han inträdde, och förde honom några steg mot sin gemål. Dragande sig lika många tillbaka, sade hon i det hon bjöd honom uppstå: Emedan jag icke kan förneka kraften af edra skäl, måste jag öppet gilla dem. Det är en gärd åt mina egna grundsatser, som här befrämjar ert intresse; detta är allt och bjuder ingen tacksamhet. Med blodröda kinder uppreste sig Mikael och ville gå, sägande: Det var allenast för detta jag var kallad? Fråga konungen !, Jag trodde det var ers matestät som låtit kalla mig, sade Mikael under en djup bugning för drottningen. Med en blick på konungen drog drottningen en ring af sitt: finger, lemnade den till Mikael och sade: ; Se der ett prof på min enskilta välvilja, vänta icke mer — farväll Redan detta öfverstiger tusendedubbelt all min väntan! sade Mikael, ödmjukt bugande