åsyn glädt dig, om en älskarinnas helsning träffat dig. Från fängelsets murar är ej mycket att berätta, men vissheter om en snar befrielse ger tiden vingar, och hoppet att min kära pater skall åter besöka mig uppblandar enformigheten med sina pikanta minuter. Min vaktare skall innan kort anlända, och dessför:nnan måste alla spår af detta brefs tillvaro vara undanröjda. Måtte jag snart få höra att allt går dig väl; huru utgången af vårt öde blir torde vi först vid konungens återkomst få förnimma. Georg. Tvenne dagar derefter skref Mikael: Jag har aldrig, från min barndom, trott att himlens sällhet var att söka inom murarne af ett kloster, och Tikväl har jag funnit den här. Min moder och Stephanie äro englar som dagligen besöka mig. Behöfver jag väl mer än nämna dessa namn, för att gifva dig hela förklaringen af min lycka? Min föregifna eländiga belägenhet drog den förra till min sida, ty hennes englalika godhet låter henne i första rummet besöka de mest hjelpbehöfvande. I går vågade jag inför henne uttala Stephanies namn, med bekännelsen om min kärlek. Hon drog en suck, jag anade hvåd som frampressade den, och på mina frågor erhöll jag det svar, att Stephanie för några dagar sedan inträdt i klostret som novis. Stephanie mig så nära! Du förstår hvad jag skulle erfara! Jag föll för min mors fötter, hela mitt hjerta upplöste sig i en bön, en enda. Hon syntes obeveklig, men ack, blef något qvinnohjeita skapadt så hårdt, att det ej lät röra sig af kärlekens böner? Du vill då att jag skall förödmjuka mig inför henne genom bekännelsen om mitt brott? frågade min moder. Aldrig! sade jag. Omständigheterna af min belägenhet äro nog bevekande för en godhet, sådan som er, och Stephanie, som