Aftonbladet – 24 december 1858, sida 3

ste jag bort från dig och denna engel af godhet, hvilken jag har att tacka för mer än lifvet, för dess sällaste dagar, och han omfamnade sin mors knän. Lofva mig dessförinnan att afstå från klosterlöftet och lefva för verlden och den sällhet kärleken bjuder dig. sNej, sade Stephanie, verlden och kärleken ha lika liten sällhet att bjuda mig! Aldrig skulle min far tillåta mig lägga min hand i din, och med hans förbannelse på mitt hufvudt... Nej, nej! här vill jag lefva för att begråta den olydnad mot himlen, på hvars bekostnad jag i din närhet varit så lycklig.. fan hvarför skulden är min! sade Serafia. Nej! sade Mikael, och fattade om Serafias knän. Ingen förebråelse eller ånger kan följa minnet af vår här njutna sällhet! På dens hufvud, som skrifver onaturliga lagar för menniskans naturligaste känslor, falle skulden för öfverträdelsen, endast för förgätandet af leras belgd stannar den öfver oss. Vi va intet attanklaga oss för, låtom oss och hoppas! Hvad? Ack! återtog hon och ill Serafias bröst? Här vill jag stanna, som lin dotter, för att blifva himlens. Den, din kärlek icke bortstöter, kan ej bortstötas af hans 3 Serafia omfamnade henne och sade med on obeskrifligt talande blick på Mikael. Vill du beröfva mig en dotter? Mikael förstod hela betydelsen af dessa ord, sjönk för hennes fötter och snyftade i stället att svara. Tvenne dagar derefter sändes Mariabilden S:t Vierges kloster i stor procession kring Warschaus gator, under tillbedjan för det stora undret att hafva botat en af kräfta halfdöd ung qvinna. (Forts.)