des. Hoppet att få se henne förnekades väl af hans förnuft, hvilket sade honom att hans plats skulle bli vidt afskild från henne, men hjertat drog honom likväl med: denna hemhga kraft, som intet förnuft kan förklara, men hvars tillvaro dock torde gifvit sig tillkänna hos en och hvar i någon vigtig stund af dess lefnad. Jag har beslutat, sade han kort och afgörande. Nåväl jag måste då träffa anstalteri sade Jaguot och lemnade med dessa ord Mikael. Efter någon stund återkom han, försedd med en packning på ryggen, hvarur han framtog en allvarsam drägt för sig, och för Mikael en sid mörk klädning, sådan den af heliga botgörerskor brukade bäras; men innan han påklädde honom denna, afrakade han hans skägg, beströk hans af naturen ljusa hy med en olja, som gaf den en gulaktig färg och en mindre behaglig lukt, hvilka länge nog bibehöllo sig, lemnade honom det öfriga af smörjelsen att vid behof sjelf betjena sig af, kammade hans hår, som i fängelset mycket vuxit, deladt öfver pannan och satte slutligen en mörk fruntimmersmössa derpå, hvilken fullkomnade förklädnaden: Se så, sade han, tillåt mig nu bedja er lägga er der på soffan, och förlåta att jag tar mig friheten gefut er för min syster! Jag tror att detta skulle verka säkrast för den list jag måste använda. Din trohet är pröfvad, och har jag en gång gifvit mig i din hand, måste jag följa din ledning, tills du, fört mig i hamnens Och med dessa ord lade sig Mikael på sofan: Nu tillkallade Jaquot ett par bärare, hvilka han hade till hands utanför porten, och hvilka juträdde i rummet med en täckt sjukbår. Hjelpen mig lyfta min stackars syster,,