hvilket bland de barmhertiga systrarne var det som mest afskyddes, och hvaraf deras heliga näsor, som kommit närmast vid båren, trott sig känna atmosferen förpestad, förskafz fade Mikael fördelen att få ett eget rum och i början sällan blifva besvärad af deras besök. Så förgingo tvenne dagar, hvarunder han började lida af något som väl ej kallas sjukdom, men dock kännes svårare, emedan det angriper vår själs organer och hotar att förtära vår inre varelse. Efter tvenne dagar, tillbragta i en nästan oafbruten enslighet och den antagna sjuklighetens overksamhet, fattades han af en nästan hopplös förtviflan. Under dessa qval,. som ej låta beskrifva sig, hörde han mot andra dagens afton sin dörr sakta upplåtas, och såg i. den skymning, som inträdt i rummet, en gestalt närma sig, med en ödmjukhet, men tillika ädelhet i gång och hållning, som kom hans hjerta att klappa af vördnad och en orolig aning. Den inkommandes till hälften nedfälda slöja och hans egen beläget, som nekade honom att nyfiket betrakta henne, lemnade honom åt föreställningar, hvilka, om än villfarelser, dock gåfvo ett ögonblicks välgörande spänning åt hans slappade själ. Frid vare dig, min dotterb sade den ädla gestalten, med en röst, som kom alla strängar i Mikaels själ att darra. Ditt kors är tungt, men var vid en god tröst; den, som pålagt det, kan också aflyfta det! Min mor! utropade Mikael, satte sig upp i sängen och sträckte sina armar mot den talande. Heliga jungfru! utbrast denna och tog förskräckt ett steg tillbaka. Er röst, ja sjelfva den känsla jag erfor vid ert mträdande kunde ej bedraga mig. Är det ett underverk, eller vågar du gäckas med helgedomens stränghet?