på en sjukbår, af plågor och lidanden som jag ej skulle våga beskrifva. Af fruktan att möta kalla, känslolösa hjertan, och ledd af en ingifvelse, att ej säga uppenbarelse som tycktes mig lofva henne vård och lugn under skyddet af den barmhertighet, för hvilken Polens stora drottning är af alla prisad, tog jag mig dristigheten föra henne till detta kloster, då åsynen af er vagn kon mig att tro. att himlen sjelf beredt mig tillfället att få vid edra fötter anropa er nåd. Du tycks vara en god son öeb broder. Och från Provence sedan! At hvad slags sjukdom lider din syster? Jag vet ej! Man har kallat det kräftan och sagt att derför ingen bot finnes. Dock torde ett underverk af den heliga jungfrun bota henne. Den arma! sade drottningen, och befalde lakejen draga klosterklockan, samt gaf portvakterskan befallning, att den sjuka skulle blifva intagen på en af de bästa platserna på hospitalet. XXX. I klostret. Få minuter derefter befann sig Mikael inom klostrets murar, öfverlemnad åt barmhertiga systrars vård. Väl klappade hans hjerta af en egen ljuf känsla vid tanken på sin närbet af hvad han i lifvet hade kärast, men då han åter besinnade att han nu var oåterkalleligen beroende af en tjenares fintlighet och trohet, hvilka egenskaper, ehuru bepröfvade, dock kunde öfverlistas, kände han sig bedröfvad, orolig och förödmjukad, och anklagade sig bittert öfver en obetänksamhet, som utsatt honom för faror, hvilka ej på förhand kunde förutses, och tillika äfventyrade hans väns öde. Ryktet om den. nykomninas föregifna onda,