Aftonbladet – 24 december 1858, sida 1

Herre, sade Jaquot till Mikael, vill ni förstöra vårt verk ? Georgs allvarliga djupa blick, hans bestämda ton, det nästan sarkastiska i hans ord och slutligen Jaquöts enkla fråga verkade oemotståndligen på Mikael, men han ryggade dock tillbaka. Georg tog upp sin klocka. AÄnnu en qvarts timma, sade han, och vaktaren är här åter.n En qvarts ti ma, hvilken knapp tid tillmätt vänskapen I Att undvika misstånkar är oss det nödvändigaste; du vill väl det. Två minuter åte gångna, återtog Georg allvarsamt. När Mikael fann alla försök att öfvertyga honom förgäfves, tvingades han för hans. säkerhets-skull att underkasta sig förslaget, och lemnade, iklädande sig den respektabla doktorsdrägten, sin fångdrägt. till Georg. Bytet var knappast skedt, innan den punktlige Triblet hördes vrida låset i dörren. Då han inträdde, stod .patern med handen lyftad öfver fången, hvilken, liksom slagen af sitt samvete, satt med ansigtet nedlutadt i händerna och drog den ena djupa sucken efter den andra, Vid Triblets ankomst bjöd. han honom sitt afsked medrett: Frid komme till dig, min son! hvarpå han lemnade fängelset. Ni ser der,, hviskade han under vägen till Triblet; hvad vår enda saliggörande läras kraft och fruktan för en nära förestående död kunna åstadkomma. Denna väckelse skall, underhållen. och lifvad, utan tvifvel bära de lyckligaste frukter. Så slutade: Jatuot: denna: del:af.sinsexpedis tion, förande Mikael till sin lilla bostad, hvilken af honom befanns föfträfflig efter alla fängelsets olägenheter och ödsliga dysterhet.