Aftonbladet – 24 december 1858, sida 1

nu allt; utom att jag är kommen att skaffa dig friheten. : Mikael blef dock icke förr underrättad om det pris det skulle kosta hans vän, innan han satte sig deremot på det bestämdaste. Himlen, sade han, öfverger icke den som vans drar hederns vägar, och först om jag kastade fångenskapens börda på dig, hade jag skäl att frukta för sträff. Mig, sade Georg, kan intet ondt hända; tvärtom, jag kan trötsa denne Jablonowski, som tillåtit sig ett sådant våld, och fordra en adelsmåns upprättelse; Dessutom skall man nog vid upptäckten af den skeddå förvexlingen genast återskänka mig friheten. sNej, sade Mikael, att trotsa, om ock på vår rätt, duger ej för oss på Polens jord! Vi skola trängas derifrån eller:— tillintetgöras. Och vi kommo likväl dit, hembärande det vår tjenst..o ; St! sade Mikael, med en så snabb bliök på Jaquot, att den ej märktes af denne, hvilken, sedan han aflagt sin bekännelse och återställt ringen till dess egare, aktningsfullt dragit sig bort tillden mörkaste delen af rummet, för att ej besvära med sin närvaro. Georg visade med sin plötsliga tystnad, att han förstod sin vän; men sedan: han några minuter betänkt sig, återtog han. Du har rätt, vårt ämne rörde icke detta; men för att återkomma dertill, har jag blott några få ordatt tillägga. Jag aflägger här denna: förklädnad med en edatt aldrig återtaga den. Det beror således på dig, att blottställå oss, mig, din vän och denne tjenare, som bevisat mer än en väns trohet, för följderna af vår listyhvarifrån ditt lojala bhandlingssätt naturligen skall befria dig. Störta oss i olyckan, eller rädda dig! Med dessa ord kastade Georg doktorsdrägten för Mikaels fötter.