Aftonbladet – 24 december 1858, sida 1

Min son, tillade Jaquot, jag måste tala med den fånge, som står under din uppsigt. Fånge ... under. min uppsigt... stammade Triblet förlägen, Det är ett misstag, vördige fader! Jag är icke någon fångvaktare! Försök icke att bedraga en Herrans tjenare med lögn! Du vär med vid hans tillfångatagande i ett lönbvalf i konungens palats. . Jag?... Men om än så hade varit, vore jag dock i första rummet skyldig att lyda min herre, och han har ingenting befallt, som skulle berättiga mig att uppfylla r begäran. Det finnes en vilja högre än din herres. Och! Jaquot framtog ringen och höll den under Triblets ögon: Du förstår icke värdet af den glans, som möter dig från denna ring, men din Rerre skulle hafVa gjort det, hade han varit tillstädes. Jag kommer i hennes majestät drottningens namn. Drottningens, upprepade Friblet och bugade sig till jorden. Som du hör, min son! Hennes majestät har omsorg om vilseförda själar, och ... och ... Men denne?, invände Triblet, visande på Georg. : Är Jäkare, som du ser af hans drägt. Men fången är icke sjuk. : Min son, du tycks vara klokare än dina likar, och derföre mera värd att upplysas om vissa hemliga förhållanden. Den andlige och kroppslige läkaren kunna medelbart bistå hvarandra, då de vilja till särama mål: tron att nära en sjukdom verkar samma fruktan som bure man den verkligen. Fruktan är ett kraftigt väckelsemedel för förstockade själar ... Alltså. . Du förstår, intet medel, intet medel bör sparas för att vinna en syndare för himlen! Triblet hörde, bugade sig och tviflade icke mer; smickret och ringen hade tystat alla skrupler. Med den största ödmjukhet och