Aftonbladet – 23 december 1858, sida 3

om ej hans ärlighet hindrat honom från att förvärfva den med ett brott. Och nuv, sade Jaquot, nu gäller det att göra våra förberedelser, ty ännu denna qväll:.. Hvad, denna qväll? Om ni ej ångrar att ge er frihet redan så snart till spillo? Nej, icke för att återvinna min väns! Det är då afgjordt! Som ni finner, kan jag i denna drägt ingenting mera uträtta, hvarföre jag går att aflägga den, som ulfven fårakläderna, då de förskaffat honom hans rof.s Emellertid, tillade han vördnadsfullt, tillgif att jag vågar föreslå er att stanna idenn enkla bostad öfver dagen, der bemödandet att förekomma edra önskningar skall söka ersätta bristen på den yttre beqvämlighet, ni här torde sakna. Din redlighet och välmening är mer värd än alla beqvämligheter på jorden. Jaquot lemnade rummet, och Georg fördjupade sig i begrundandet af de besynnerliga händelser, som bringat förhållandena till den punkt, hvarpå de befunno sig, och de utomordentliga tjenster, hvarmed Jaquot dertill bi-dragit. Han räknade timmarne till hans åter-komst, hvilken ej dröjde utöfver hvad tiden: för hans reqvisitioner fordrade. Återkommen och nu visande sig i den klädnad, som tillhörde hans kön, framtog han ur en rensel först en presterlig -drägt och derpå en, sådan den brukades af läkare, hvarjemte hatten, hvilken just på denna tiden var synnerligast utmärkt för detta stånd, ej var glömd. vHär våra drägterb sade han. Behagar ni försöka eder ? Nej, endast nödvändighetens timma skalk se mig iklädd detta falska skinn. Men jag, jag måste visa er hur mästeslig jag ser ut i min presterliga drägt!b Och Jaquot försvann för att några minuter derefter visa sig i kåpa och munkmössa, vid hvars aflyftande em hjessa medtonsur och en krans af gråa lockar visade sig, så naturlig: som hade den varit verklig. (Forts.) Eb hvilket kunnat göra dennes lycka, ;