mig), sade Jaquot och steg med rättighet af sia förklädnad först in i huset, dit Georg utan betänkande efterföljde. Här berättade han allt hvad han sett och inhemtat rörande Mikael, och slutade med att säga: Jag har endast ett medel till hans räddning. . Utför det, och om penningar kunna ersätta trohet, räkna på min rikliga vedergällning ! Saken beror mer på er än mig, herre! Ni måste blifva offerbocken... Jag?... Säg blott, och om ej heder och ära tala deremot, så... Ingalunda, vi måste intränga i hans. fängelse och ni stanna der. Ni har intet att dervid förlora, utom en af fångenskapens ledsnad förspild tid. Ni måste närmare uppge för vig edra planera Mina planer, ack, de ha flugit omkring som sommarfoglar i min hjernas. labyrintiska gångar! Först vid er åsyn ha de stadgat sig till något sammanhang, som jag härmed får underställa er pröfning. Under förklädnad af prest torde möjligen för mig vägen öppnas till hans fängelse, och i egenskap af läkare, torde jag kunna skaffa er inträde vid min sida. Tror ni hans vaktare skall låta så lätt bedraga sig? Jag fruktar ni bedårar er. Vi skola spela fint, viskola i drottningens namn begära inträde. Som jag haft äran nimma, är grefven sjelf borta, hvilket ejli skall underlätta vårt företag.n Men om man det oaktadt tviflar på ert föregifvande? . Till vederläggande deraf har en lycklig händelse sörjt, sade Jaquot och visade rin-. gen, om hvars åtkomst ban nu gjorde en ful ständig berättelse. Den skall blifva en talisman, för hvilken alla be ighter skola vika. Jag lemnar ho: om i er vård tills vi. behöfva honom., Ni är en hederlig och trogen själls sade Georg och kunde ej underlåta att trycka tje narens hand, vid det han mottog det dyrbara