Aftonbladet – 23 december 1858, sida 3

återvände, drömmande om en framtid i välstånd och huslig sällhet. Påföljande dagen, såsom förut blifvit sagdt, föregaf sig vår så kallade Mariette att gå i messan. Med radband vid sidan, bok i handen och en tät slöja för ansigtet, begaf hon sig åstad. Hennes tankar todo mer till Mikael och hans öde, såsom läsaren lätt kan förstå, än till kyrkan. De spelande ögonen flögo än till den ena, än till den andra af de förbigående, såsom för att.1 deras ansigten forska om redligheten och tillförlitligheten der intryckt några spår, som bjödo förtroende. Så spanande och hvälfvande tusende planer i sitt hufvud, hade ban styrt kosan till simförra, af sin herre sig rekommenderade bostad, hos en af hans fordne tjenare, hvilken, sedan han åldrats ur tjensten, fått eget tak öfver sitt gamla hufvud och ett lifstidsunderhåll, hvilka tryggade honom för alla slags behof, och af hvars trohet han var säker att Jaquot skulle skyddas för att blifva upptäckt. Gående förbi porten, såg han en ung man vika om hörnet, vid hvars åsyn han oemotståndligen utropade, i det han kastade tillbaka slöjan och ilade honom till mötes: Är det en synvilla eller är det ej verkligen ni, min fånges vän, som jag sett på Kronoborg ? Er fånges vän? — Hvem är ni? sade Georg, ty det var verkligen han, som till Jaquots. stora förvåning stod framför hans ögon. Hvem jag är? Stöt er icke på attjag sade min fånges! Det är dock icke i mina bojor han suckar. Men tillåt mig bedja er stiga in i det hus, framför hvilket vi befinna 088, ty gatan är ingen Passande plats för hvad jag har att berätta er, Hvem är ni?, upprepade Georg ånyo och betraktade med misstänksamma blickar den språksamma qvinnan. Jaquot, palatinens af Sandomir trogne tjenare.n Jaquot, upprepade Georg och försökte nu under förklädnaden igenkänna hans drag. Är det möjligt? Och hvarföre denna drägt? Jag skall bigta allt, om ni behagar följa