Aftonbladet – 23 december 1858, sida 2

honom visserligen med ett öga, som vittnade om att han ville återkalla en glömd likhet; men då han fortfarande -förblef stum, drog Jaquot en suck och sade: Ni känner mig icke mer, hr Martin Gibeau? Jag tillstår det! Om jag förr sett er, måste det vara längesedan, och tiden förändrar. z 5 Tyvärr! det är vår grymma lott att ej vara igenkända efter några års skilsmässa. Ni torde icke mer ens minnas mitt namn ? Låt höra, jag ber! Mariette Dubois ! Mariette Dubois! Ni är då verkligen Mariette Dubois, som fordom bodde i Melun på gatan S:t Marmotte MW 3 ; Jag är ännu samma Mariette Dubois. Och jag försäkrar er, herr Gibeau, att ni icke förändrat er mindre än jag; ni var förr en älskvärd, artig gosse... SÅ R : Förlåt, mamsell Mariette, om jag misshagat er. Den oväntade lyckan att se er kom att förblinda mina ögon. Jaquot gjorde en min, som om han fann sig till hälften blidkad, hvarpå han sade: Jag kommer att be er om en tjenst. Räkna på min beredvillighet, jag berl Ni är alltför förekommande. Jag har en tant här i Warschau; kan ni skafla mig reda på henne? Jag hoppas det! Utan tvifvel känner ni hennes namn och hvar eller hos hvem hon vistas? ES Madame Bedoir, i tjenst hos grefvinnan I Sladerowski som sköterska för hennes barn. Sladerowski? Nej, mamsell Mariette, det är rent omöjligt. Det finnes intet betydande i adelsnamn i:Polen, som jag icke känner; men I Sladerowski... nej dervid måste ert minne ha bedragit er.n i Ni säger mig detta med fullt allvar? frågade den föregifna Mariette med tydlig oro. Med fullt allvar, på min hederl O himmel! sade Jaquot och satte händerna för ögonen. Skulle jag tro att hon varit så nedrig, hjertlös, barbarisk ?