Aftonbladet – 23 december 1858, sida 2

elats honom andra utvägar att vinna sitt mål, wvaraf Jaquot slutligen fått en sorglig erarenhet. Fattig och tidigt föräldralös, hadehan blifvit upptagen af en farbror, en rik mjölbandare 1 Melun, som var enkling och :egde en enda dotter, Mariette, hvars skönhet redan rån barndomen gjort henne till ett föremål för smicker af alla, som: sågo henne. Ännu nästan ett barn, hade hon väckt Jaquots kärlek. Gibeau hade också lågat af samma känsla och varit den förste som fattat misstankar om Jaquots hemlighet. För att öfvertyga sig derom, hade han en dag visat sig för honom med en blomma i handen, hvilken han kastat på marken och söndertrampat. Då han på Jaquots fråga om orsaken svarat: Det är en present af den vackra Mariette, och jag vill härigenom visa, huru pass jag värderar den, hade den förstnämde rusat honom på lifvet, stött honom tillbaka, upptagit blomman och utropat, i det han gömt henne vid sitt hjerta: ,Du är icke värd att bära en sådan skatt — Jaså, jag har dig der, min gosse! Det var det jag väntaden, hade Gibeau hånande svarat honom. Efter denna dag hade Jaquot erfarit en märkbar förändring i sin farbrors uppförande, i det denne utträngde honom från familjen till tjenarekretsen och sålunda skilde honom från allt umgänge med den förra och Mariette. Jaguot hade anat hvem han i första handen hade att tacka derför, och från den stunden hade Gibeau blifvit hans dödsfiende, Med hågkomst af denne mans fordna beteende och naturliga karakter, beslöt Jaquot att söka leda honom till vinnande af sina syften. Jaquot var liten och spenslig till växten, hade små händer och fina anletsårag, samt bade dertill som barn haft myckenlikhet med sin kusin, Mariette, hvaraf han ännu trodde sig upptäcka några spår, och hvilket allt inaf honom den tanken att ikläda sig hennes roll; Förklädd till fruntimmer, lät han en afton anmäla sig, hos. Gibeau. -Denne betraktade