Aftonbladet – 23 december 1858, sida 1

försvar, och hvarje afton sedan skymning inträdt mottog honom, under föregifvande att vara hans handsekreterare, och först sent på natten lät honom genom en hemlig trappa komma ut ur slottet. i Den tid, som så tillbringades, kom Johan. Casimir att glömma mycket af den bitterhet kronan skänkt honom, Han kände hur öfvervägande hans själ var böjd för det enskilta lifvet i en omgifning, som hade värde för hans hjerta, Hvarje afton, han såg Mikael försvinna, var det med en hemlig fruktan, att ej morgondagen skulle återskänka honom hans åsyn. En afton kände han sig oroligare än vanligt och kunde icke återhålla denna klagan : Snart skola de kanska vara. förbi, dessa dagar, som fästat dig vid min närhet, och lyckan skall ej mer återföra dem. Men andra skola komma, då ers majestät i sin nåd skall glädjas öfver den upprättelse, som skall skänkas min kränkta ära, sade Mikael. Konungen drog en suck i stället att svara, och gick till andra sidan af rummet, der han tryckte på en fjeder, dold i tapeten, hvarvid en hemlig fördjupning i väggen visade sig. hvarur han framtog ett litet skrin, med hvilket han närmade sig Mikael, Han utslog på bordet dess blixtrande innehåll, hvilket strålade med en sådan glans för Mikaels ögon, att han nästan måste betäcka dem för att icke förblindas. Konungen utbredde med handen alla dessa juveler, på det de måtte synas en och hvar till sitt relativa företräde i skönhet och värde: Här glimmade en soktär med en makalös strålglans i en ring, der i en bröstnål. Der glittrade med glansen af ett Orionsbälte ett juvelband, som vid mer än ett hög tidligt tillfälle burit konungens värja; här utslingrade sig ett annat, som lika ofta rydt hans plymacherade hatt, och smycket, hvar